”Modern life
is often a mechanical oppression and liquor is the only mechanical relief.” (Ernest
Hemingway)
Är vinet något annat än en njutning och en flykt? Ja, jag tror att Hemingway har alldeles rätt i sin beskrivning, sedan kan vi
kalla den olika saker. Relief är ett starkt ord. Befrielse. Men också lättnad.
När jag dricker alkohol – vilket jag gör i
perioder, i form av öl eller vin – gör jag det för att jaga ledan och ångesten
på flykten. När alkoholen börjar ge effekt försvinner ledan i samma takt för
att lite senare på kvällen vara helt borta.
Är det lämpligt att göra så? Jag frågar inte
längre efter lämplighet i moralisk eller medicinsk mening. För en människa med
tre kroniska sjukdomar vore kanske vatten och bröd det enda lämpliga. Men jag
vet att jag bara lever en gång. Jag har aldrig trott på något liv efter detta.
Oavsett hur länge till jag får stanna i det jordiska vill jag gå till vinet med
jämna eller ojämna mellanrum. Omständigheternas diktatur råder varje dag. Något
måste man göra för att få lättnad, eller i bästa fall befrielse.
***
Om Hemingways dryckesvanor kan man läsa mer här.
3 kommentarer:
Att just författare dricker mycket alkohol har väl mycket att göra de har ett "fritt" yrke.
De behöver inte gå upp tidigt på morgonarna för att jobba.
Det lär vara så också att det är betydligt vanligare att lillebror blir alkolist än storebror och jag tycker det är vanligt att män med kulturella yrken är lillebror.
Författare dricker inte för att de har ett fritt yrke, det har många. Det hela ligger djupare än så. Författare bär ofta, av någon anledning, varför vet jag inte, på någon slags ångest - ett inre tryck som kanske är vad som driver dem att skriva.
Det finns så otroligt många exempel på detta - inte bara Hemingway, utan även namn som Evelyn Waugh, Scott Fitzgerald, Bertil Malmberg, Edgar Allen Poe, med många fler - att det inte går att avfärda det hela med att författare har tid att dricka.
Även vi vanliga dödliga har för övrigt tid att dricka, men gör det för det mesta inte i någon större omfattning.
Ett samtida svenskt exempel på en begåvad skribent som tidvis tittat för djupt i bägaren är Jonas De Geer.
Jag är personligen övertygad om att vin är bättre än ångestsdämpande och sömntabletter.
Drick du och må bra. Varför missunna sig av livets goda?
Jag slutade att röka från ena dagen till den andra i början av oktober och inser nu att livet är mindre roligt. Jag rökte bara på kvällarna, men jag ser ändå klart varför det var roligare i rökhörnan i skolan. Där träffades de fria själarna. De som vågade stå upp emot etablissemanget. För samhällsnyttan har jag nu slutat röka.
Det var ju för att göra revolt som jag började röka, dricka mellanöl och Beijas (vitt vin med kräkpotential);)
Varför skall jag nu på ålderns höst undandras det livsuppehållande vinet och låta mig pumpas med kemiskt framställda substanser som söm tabletter, ångestdämpande osv.
Kanske mår jag bättre av några cigaretter och fyra glas vin? Vem skulle hindra mig? Det finns ju idag (tack och lov) inte en övre åldersgräns för att få köpa alkohol.
Skicka en kommentar