Reformatorerna och samtiden

Möllan, en av Malmös etniska enklaver. Foto: Astrid Nydahl

Kan vår samtid i framtiden förändras så att den ser ut som förfluten tid? Det låter kanske som en märklig fråga, men jag menar att vi måste ställa den. Reformatorerna talar om integration, inkludering, utbildning, samlevnad, förståelse, utbyte och annat vackert. Det spelar förstås ingen roll vad som sägs i utopiska högtidstal eller fina texter, vår framtid formas av det verkliga livet och vårt samhälle nivelleras  och brutaliseras i den riktning det gör därför att förutsättningarna radikalt förändrats.

Mats Skogkär på Sydsvenskan är en reformator. Jag har läst honom i herrans många år och alltid uppskattat hans vakenhet och vilja att gå mot strömmen. Men som reformator visar han varför det inte finns någon återvändo för Sverige. Han talar gärna om hur problemen ser ut - som om de inte vore identifierade för mycket länge sedan - och mot dem ställer han "majoriteten av laglydiga människor". 

När Polismyndigheten listar landets mest "utsatta områden" menar de egentligen att där råder invandrargängens diktatur: där härskar en rad olika etniciteter med skoningslöst våld, hotelser och annat som gör livet omöjligt för andra. Att de företrädesvis kommer från Balkan, arabvärlden och Asien vet de flesta människor. Det behövs inga ledarspalter för det. Skogkär vill att lagen ska upprätthållas för att "de svagaste" ska skyddas. 

Jag kan upplysa om att min familj - liksom tusentals andra runt om i Sverige - flydde den förort vi egentligen trivdes i så tidigt som 1982, därför att gängen, de kriminella gängen, redan inkräktade på friden och freden. Med sina knivar och sin narkotika hade de redan upprättat sin etniska, på våld baserade enklav, vilken också kan kallas diktatur.

Tror reformatorerna att detta går att ändra på? Då skulle jag vilja föreslå en stunds reflekterande över följande frågor:

1/ Minskar eller ökar riskerna när hundratusentals människor från stam- och religionskrigens regioner tillåts komma in i, försörjas av och sedan sätta bo i vårt land?

2/ Om svaret är att de ökar, hur ska man då förverkliga regeringens löften om att så många som 80.000 personer som kom vintern 2015-2016 ska utvisas därför att de saknar asylskäl?

3/ Innebär dessa frågor att jag sätter likhetstecken mellan flyktinginvandring och kriminalitet? Det är ett faktum att en viss typ av brottslighet - oftast kopplad till grova rån, narkotikabrott, vapenbrott, trafficking och ren shariarelaterad "heders"-kriminalitet - kan förklaras av den. Jag har mycket stor erfarenhet av den albanska diasporan. Den majoritet albaner som lever hederligt, på eget arbete och med egna familjer, får förstås betala priset för de albanska gangsters som tagit sig till Sverige. Den polis som knivattackerades i Borås i förrgår råkade just ut för en sådan ung, mycket våldsam alban, redan med ett digert straffregister. 

Så kunde jag fortsätta att formulera etniska listor. Jag kunde ha skrivit om och länkat till information om ligor från såväl det forna Jugoslavien som Libanon, Irak, Syrien och Afghanistan. Men det är meningslöst eftersom varje svensk stad vet vilka de är. I Malmö vet man att araberna i vissa stadsdelar kontrollerar det mesta, inklusive den svarta ekonomin. Göteborgarna har sin kunskap, människor längst upp i norra Sverige sin. Det som hotar oss alla går jag inte ens in på, nämligen islamismens våldsbrott riktade mot Europa, både som väpnade angrepp och i form av självmordsbombare.

Om reformatorerna skulle börja tala om repatriering skulle jag ställa kritiska frågor till dem. Den första fråga jag ställer nu är mycket enkel: tror reformatorerna att Sveriges katastrofala utveckling kan brytas med de etniska enklaverna ostörda (och oförstörda)? Avvisning, hemsändning och repatriering är egentligen samma sak, bara med olika ord. När ska de löftesrika orden från vår regering omsättas i praktisk handling?