Den tysta, den vilsamma dagen

Plantering vid Kristianstads teater. Foto: Astrid Nydahl

Kristi himmelsfärdsdag blir tyst vila vid havet. Timmar av frid och eftertanke. Debattämnena tär på mig. Av egen kraft måste jag oftare dra mig undan. Jag har nu skrivit en ordentlig recension av Pia Tafdrups nya diktsamling Lugten af sne, den kan ni läsa här i bloggen den 10 maj. Också Tafdrup närmar sig de fasansfulla terrordåden i Paris och Köpenhamn 2015.

Jag talade med mitt yngsta barnbarn Lykke på telefon. Jag tackade henne för att hon och hennes systrar hade kommit hit på Valborgsafton, sa att jag var mycket glad för det. "Det är jag också" sa hon, men hade inte mer tid att prata eftersom glassen stod framdukad. När livet är tungt är det barnbarnen som ger ljus och tröst. Alltid. Imorgon ska jag gratulera en flicka som fyller fjorton.  Och Astrids barnbarn Matilda firade med klassens uppsättning av Shakespeares pjäs Stormen på Kristianstads teater, och går snart ut i livet som student. 

Själv har jag ett fint jubileum imorgon: jag firar 20-årsdagen av en viktig brevväxling som pågått i stort sett varje vecka under två årtionden. Det första brevet skrevs just den 6 maj 1996. Den  har alltid skrivits på papper och skickats som brev. Hon, som är en viktig kollega och senare också vän, skriver det mesta för hand. Jag skriver i datorn så att mina brev, utskrivna och lagda i kuvert, ska gå att läsa.

Parallellt med det privata livet pågår på nytt en militär uppladdning: sedan Hamas i Gaza under flera dagar beskjutit södra Israel kan vad som helst hända. Vad skulle ett nytt Gazakrig tjäna till? Svaret finns hos Hamas, jag tror deras strategi är mycket cynisk då det verkar som om varje nytt krig gagnar deras regim.

Så rullar livet på, oavsett om vi vill det eller ej. Tids nog upphör det.