 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Idag ligger en god vän på operationsbordet. Min näst yngsta dotter fyller 34. Det är så dagarna går. Ibland händer ingenting. Sedan kommer det drastiska eller det högtidliga.
Talade med tre barnbarn igår kväll. De är alla så glada för sina nya kycklingar. Berättar utförligt. Deras hund nosar försiktigt på dem. Tuppen är lika nyfiken men får inte komma nära dem. Så kan ett alldeles vardagligt liv se ut. Men det är å andra sidan inte mycket att orda om. Det vardagliga måste levas, i ensamhet eller tillsammans.
Igår såg vi filmen alla talat om länge nu. Om en man som heter Ove. Det är förstås just det vardagliga som är ramen för den berättelsen. Lassgård gör en fantastisk roll och när han gestaltas som ilsk ordningsman i villaområdet blir det så mycket mer övertygande när han sakta närmar sig en av barnfamiljerna. Också så kan ett liv se ut. Och att det levs i Sverige behöver inte ens sägas, varje scen utstrålar det Sverige jag själv växte upp i.
På Öland är vattnet nästan slut. Undrar så vad det kan bero på. Det har förstås ingenting att göra med hur många människor som tillkommer varje vecka på ön.
3 kommentarer:
Jag kan väl få kontra med min dag.
Jag läser din senaste bok (läsning nummer två) och det blir en dyr historia;) Boken din är mycket givande och föranleder mig att gå vidare. idag har jag beställt:
I Stålstormen, Nybyggnaden av det tyska riket samt Skogsvandringen.
Jag misstänker att det kan bli fler. Imre Kertesz har jag det mesta av men det finns säkert fler go’bitar innan jag är klar.
Fascinerande bok du fått ihop! Och tillika viktig, inte minst i vår tid.
Såg just i kvällsnyheterna att det senaste tronföljartillskottet döpts i vatten som skickats till Stockholm från en källa på Öland...Välbetänkt?
Bengt, vi tänkte detsamma som du. Det är uppenbarligen djup kris på Öland, har fått info från boende där.
Ipse: tack för dina ord och tack för det goda mailet du sände mig!
Skicka en kommentar