I dimma och tomhet

Landön i dimma. Foto: Astrid Nydahl

Vi hukade i dimman. Ju närmare den kom in över land på sin väg från havet desto kallare blev det i nacken. Jag hade satt mig med ryggen mot havet, för även om luften var ljum var havsvinden det inte.

Landön i dimma. Foto: Astrid Nydahl

En helg som många andra. Privatlivets vedermödor. Tiger om dem. De tynger men är säkert möjliga att hantera. På planet från Boston hem igen kommer Hugo och hela hans följe, som för andra gången varit med på Alström-konferens. Hugo syns i organisationens sidhuvud, andra person från vänster, i röd tröja och svarta glasögon. Jag fick rapporter som säger att det har varit riktigt glädjande dagar för Hugo. Trots att han är i det närmaste blind och döv tar han emot det livet bjuder honom.

Landön i dimma. Foto: Astrid Nydahl

Som alltid när en bok är tryckt, levererad och utskickad uppstår det en tomhet. En ekande tomhet inombords. Jag tappar förmågan att ta itu med nya arbetsuppgifter. Hoppas på många fina och varma dagar den närmaste tiden så jag både kan sitta med fika och läsning, och vandra med stöd av käppen vid havet. Det är välgörande, också som medicin mot tomheten och ledan.