Jag har haft den med på otaliga resor i världen, inte minst de lusofona, den har skänkt mig tröst och glädje, den har tvättat mina ögon och svalkat min kind. Kort sagt är det en självklar samling portugisisk poesi. Genom den kan man lära känna (nästan) alla de - levande eller döda - poeter som landet delar med sig av. Sedan dess har det kommit ut ett stort antal separata volymer, inte minst genom Sandels idoga översättningsarbete.
Som ett enda litet smakprov vill jag visa er en passage ur Jorge de Senas poesi. Jag gör det inte minst för att hans korta rader under årens lopp fungerat som ett slags kompass för mig. Idag är det dags att ta fram dem igen.

JORGE DE SENA
ur På Kreta med Minotaurus
Jag är mitt eget hemland. Det hemland
jag skriver om är det språk jag föddes i
av generationers slump. Och hemlandet för mitt skapande
och levebröd
är det raseri jag känner över omänskligheten i denna värld
när jag nu inte tror på en annan
1 kommentar:
Jag råkade (av misstag) köpa "Smaken ..." från FIB:s Lyrikklubb när den ännu existerade. Hade missat att det rörde sig om portugiser. Läsningen satte inga större spår då, tror Sandels' "Under den gröna pinjen" hade större påverkan på mig, men en omläsning kanske skulle ge nya intryck!?
Skicka en kommentar