söndag 28 juli 2013

Domus-dansen. Sista chansen

Vi vet alla att Domushusen ser likadana ut i hela Sverige. Vi vet alla att de var "föregångare" när det gällde att förstöra våra städers centrala delar. Under söndagen tog jag mig in till stan för att ta några blygsamma bilder på Kristianstads Domushus.Skälet är enkelt: om en dryg månad rivs hela rasket och butikerna flyttar in i det nya, anskrämliga Galleria Boulevard (som i ännu högre grad förstör en vacker 1600-talsstad). Utmed husets sidogavel ser man fortfarande resterna av det Resecentrum som rivits. Men bara ettans stadsbuss, Åhus- och Bromölla-bussarna stannar här numera. Senare i höst kommer den nya busslänken att invigas och då förändras (till det bättre) hela regionens och stadens kollektivtrafiknät. Det ser vi fram emot efter två års trixande och gropar i centrum. Busschaufförerna, som fått kämpa sig fram genom trånga gränder, drar säkert en lättnadens suck.

Bilderna lägger jag ut här. Alltid är det någon som finner dem historiskt intressanta när huset väl är borta.

Som bild av söndagen i en svensk stad tycker jag också att den här är talande och representativ. Stadium och Domus har öppet. Nästan inga människor alls. Men går man ner till vänster utmed det gräsliga Sparbankshuset kommer man fram till ett torg. Där hade idag uteserveringen på La Cuccina öppet och jag satte mig under ett parasoll och drack ett glas vitt vin. Där fanns det också några människor. Så jag försjönk i den blygsamma skarans mummel. Men för den som en gång förälskat sig i södra Europas städer är det hopplöst omöjligt att förlika sig med den svenska ökenstad som uppstår så snart butikerna stängt.

Vill man se en helt annan skånsk byggnads- och kulturhistoria kan man idag läsa hos Steen R. om "Skånes lyksaligheder".