tisdag 4 januari 2011

Vilse i samtidens pannkaka.

I sin nyårskrönika blir Suzanne Brøgger helt vilse i pannkakan. Hon tycker att vi är alldeles för bekymrade över islamismen:

"Jeg så, at den evindelige vulgær-kritik af islamismens trussel mod Europa var en måde at kue befolkningen på, for at vi ikke skulle miste mobiliseringens mod og motivation. Det havde åbenbart været nødvendigt at fjerne opmærksomheden fra vores egne uløselige dilemmaer, der på den måde blev friholdt fra politisk diskussion – hvad enten det gjaldt kontrolstatens greb overalt, konkurrenceevnens og retsstatens forfald."

Eftersom islamismen inte tillhör kategorin "egne uløselige dilemmaer" så kan man förstås undra varför den alls diskuteras. Men tänk om det är precis tvärtom? Tänk om den dödliga och väpnade islamismen verkligen är vårt problem? Varför skulle vi då avstå från att diskutera och kritisera den? Om jag försökte diskutera samtidens stora frågor med en vän och denne sa att han/hon var beredd att diskutera allt utom islamismen, så skulle jag betrakta den vännen som aningen illa informerad. Och jag tror inte att Brøgger är illa informerad, tvärtom. Men hon har valt att använda den handske som passar handen perfekt. Det är där det tragiska ligger: en f.d. rebell blir samtidens alibi.