Här kastar jag,
ett hjärta som vistas bland människor,
kläderna bort och glansen från en ed:
Svartare i svart är jag naknare.
Avfällig först är jag trogen.
Jag är du, när jag är jag.
Mot slutet av boken skildras Celans första möte med Israel i oktober 1969. Hans samvaro med Yehuda Amichai. Och jag drar mig till minnes eftermiddagen jag fick tillsammans med Ofra hemma hos Amichai den där heta sommardagen på 1980-talet. När dessa tankar sammanförs svindlar det för mig. Där, i Jerusalem, förenades som alltid myt och realitet. Jag fick i alla fall Amichais diktsamling Amen med mig hem, vackert signerad. Sidorna gulnar nu, limbindningen torkar och faller sönder, men boken är en av de viktiga jag bär med mig.
*
Tack till Anders Wikström.
(diktcitatet ur en översättningsvolym av Lars-Inge Nilsson, ellerströms förlag 1985)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar