onsdag 18 oktober 2017

Terrorgrisar/Koranklotsar/Islamhinder etc... Nu är de på plats hos oss i Kristianstad

Huvudentrén till Galleria Boulevard. Foto: TN i telefonen
Det är väl meningen att de ska likna oskuldsfulla lego-klotsar. Men vi vet ju varför de placerats där och det är långt ifrån leken... så om profetens missionärer skulle bli alltför påträngande kanske de kan ge ett visst skydd. Men ingen verkar ta någon notis om dem. Man tittar istället på mig när jag plåtar dem.

Ja, de finns där, ingen tvekan. Foto: samma telefon
Det gick bra att ta sig in. Men jag kom utan motor. Jag hade varken vanlig bil eller lastbil med mig, bara en liten väska. I den stoppade jag brödet, osten och vinet. Snart nog var jag hemma igen. Men jag vet att skyddet är på plats. På en av hundratals möjliga platser bara i vår lilla stad.

Så länge nu det varar ska jag anstränga mig att uppbåda trygghetskänslan.

Foto: samma telefon

4 kommentarer:

Stefan Lundin sa...

När jag ser dessa klotsar kommer jag att tänka på de stridsvagnshinder från 2:a världskriget som fortfarande ligger i skogen bredvid Falsterbokanalen ett par hundra meter från där jag bor. Rustar vi för ännu ett krig eller pågår det redan? Vad hände i Helsingborg i natt? De som fortfarande blundar inför vad som sker borde skämmas.

Thomas Nydahl sa...

Tack Stefan. Det som gör mig mest beklämd är den "normalisering" som pågår. Ingen verkar bry sig, ingen en stannar upp för att se vad som pågår, man bara fortsätter shoppa och/eller ser åt ett annat håll.
Helsingborg i natt visar på den parallella världens aktivitet: de allt starkare kriminella ekonomiernas väpnade makt, lika farlig om än på ett annat sått, som islamiseringen.

Här ser du två faktorer som gör att jag närmar mig den yttersta konsekvensen: total tystnad, isolering, frivillig inre exil.

Det finns en gräns för hur långt ner i avgrunden man vill resa med sina landsmän. Jag tror inte att jag vill följa dem särskilt länge till.

Tack för att du bryr dig Stefan.

elina sa...

Vårt centrum pollades flera år sedan efter tiotal smash and grab inbrott i de dyrare affärerna. Några av de var i samförstånd med affären ryktades det. Det blev lugnare men ibland hakar pollarna upp sig och inte ens ambulansen kommer in.
Alla dörrar ut i bostadshusen har nya lås. Förstärkning även till soprummet. Vakter går runt.

Jag bor på ett alldeles vanligt område med blandad bebyggelse i en vanlig kommun som 20 år sedan hade varken penningbrist, arbetslöshet, bilbränder, skolproblem och vi hade få inbrott, men nu är det annorlunda.
"När torget är fullt av de nya männen känner man sig som i en ockuperad stad," sa min granne, flykting från Estland nu 88 år och la förstås snabbt till att hon är inte alls mot invandring.

Men du Thomas borde inte tystna. Världen, vi, behöver dig. Men jag har full förståelse för dina beslut. Till sist går man i exil.

Thomas Nydahl sa...

Tack Elina,
tack särskilt för det du berättar om ert centrum. I punkt sex i The Paris Statement står det:

"A European spirit of unity allows us to trust others in the public square, even when we are strangers. (We share our common life and the res publica."

Ja, det är möjligen en beskrivning av hur det var en gång i tiden, och hur det borde vara, men det låter som grym ironi när det är skrivet i presens. Alla våra erfarenheter på den punkten visar på motsatsen. Vi kan inte lita på någon längre, särskilt inte på våra öppna torg och platser.

Din granne uttrycker det brutalt bra. Men det intressanta är ju att det i nio fall av tio är europeiska invandrare som uttrycker denna sanning. I min krets är det flesta svenskar tysta, medan vänner och bekanta från så skilda länder som Ungern, Portugal, Frankrike, Tyskland, Grekland säger vad de menar om den pågående katastrofen.

Om jag tystnar beror det uteslutande på att jag fått nog. Jag skulle också om detta kunna citera Parismanifestet: "The false Europe praises itself as the forerunner of a universal community that is neither universal nor a community". En inre exil är alltid bättre än en total förkrosselse.