Händelser på ofrivillig tågresa

Foto: Thomas Nydahl

"Du är fri om du kan dra dig undan människorna."

(Fernando Pessoa, ur Orons bok, översättning av Lars Axelsson och Margareta Marin)

Det slumpade sig så att vi i förra veckan fick sätta oss på tåget till Helsingborg. Det handlade om en viktig insats för ett svårt sjukt barn. Inte en nöjesresa, rakt tvärtom var det en resa som gjorde oss båda spända och oroliga.

Nå, vi skulle förstås byta tåg i Hässleholm. Efter att ha stått stilla på spåret strax före den stationen kom vi för sent till avgående tåg. Konduktören tröstade oss med att det skulle invänta oss, det hade "en kär kollega" på Helsingborgs-tåget lovat henne. Vi var en skara som sprang den långa vägen och just som vi var framme rullade tåget i väg utan oss. Det blev en timmes väntan på nästa. Vi bad en stilla bön att det inte skulle vara "en kär kollega" som körde det.

Vi hade väl hunnit i höjd med Klippan då en man på tåget reser sig upp, sakta drar ner gylfen och pinkar rakt ut i luften inför häpna medresenärer. Det plaskar och skvätter runt benen på folk.

Vi flyttar till en annan vagn och meddelar tågvärdinnan. Vi försökte ge henne vår sympati men insåg att hon gärna hade sluppit detta. Hon hällde sågspån över golvet och sprutade med rengöringsvätska. Efter en stund kom hon tillbaka till oss och berättade att resenärerna nu klagade på att det luktade citron. Hon hade sagt till dem att de fick välja mellan urin och citron.

Det var under denna resa jag drog mig till minnes Pessoas ord: "Du är fri om du kan dra dig undan människorna." Om inte en nödsituation tvingar mig kommer det att dröja mycket länge innan jag nästa gång går ombord på ett tåg.