 |
| Scott and Zelda Fitzgerald med dottern Scottie. |
(It
took Scott ten years to realize that Zelda was insane.
From
"A Moveable Feast", by Ernest Hemingway)
Hallå
Scott,
det
är tredje glaset gin du sveper ikväll!
Treenigheten
ger dig inte rätt att försätta hjärnan i sömn.
Jag
och du bad till Jesus alltid,
och
vi gick fel vägar redan från början.
Ariadnes
tråd – mitt öde och ditt …
Zeldas
skugga lever kvar i dina pupiller,
självklart,
bekymmersfria,
uppenbarligen
utan minsta ånger …
Min
själ är botgöringens, och din, Scott,
för
att vi misslyckades att se det omöjliga i det hela;
alltför
blinda var vi för att se mörkret, i vilket speciella varelser,
så
besläktade med den mänskliga rasen med huvuden och lemmar,
irrar
runt åt alla håll utan att veta vart.
Jag
svär vid de sju ärkeänglarna, min vän,
(Herre,
förlåt mig för att jag saknar kraft att
färga en enda
hårslinga mörk eller ljus),
jag
svär vid deras själ, Scott,
Zelda
var min dotter och min syster.
Men
jag visste ändå inte att hon var en moder.
Det
visste jag inte!
Åt
din förstfödda dotter –
ditt
goda humörs och hennes svaga förstånds –
kunde
vi inte introducera himlen ens i form av ren nostalgi.
Häpen
på fälten,
där
ingen kan neka näktergalen dess rätt att sjunga,
precis
som en fågel född i burens frihet,
växte
flickan upp rädd för ljuset.
Detta
ville jag berätta för dig ikväll Scott,
när
jag nu tömt min andra dubbla gin
och
dina ögon stirrar på mig brinnande av nyfikenhet.
För
en gångs skull vill jag älska med dig, Scott,
för
din sjuka passions skull.
Så
fördriver vi slutligen
Zeldas
stämma och smaken av intet…
Översättning
från albanska till engelska: Arben Latifi
Översättning till svenska: Thomas Nydahl
Annat av Alisa Velaj här och här. Om hennes författarskap kan du läsa här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar