Dagen efter? Dagen före? Dagen också idag

Omslag till min bok Världens jude (Studiekamratens förlag 1991)

Är det inte för bedrövligt, det som pågår? Gator och torg med islamister och nazister. Centralregeringar som vill trycka ner en frihetslängtande del av nationen (var observanta på vad som sker i Katalonien under söndagen, lyssna särskilt till EU:s tystnad). Antisemitiska brott över hela Europa. Soldater tungt beväpnade vaktar Köpenhamns synagoga. Yom Kippur får en svensk skugga över sig. Blicka ut över vår kontinent. Stanna särskilt till i London, Bryssel, Paris, Berlin... stanna till och hör hur ett stöveltramp låter när det är både mentalt och fysiskt.

***

Allt som sägs och skrivs i judiska ämnen har alltid en skugga över sig. Denna skugga behöver inte vara synlig, den finns ändå där alltid. De förföljelser och massmord som drabbat judar över världen kan aldrig frikopplas från den kultur, politik och litteratur som utvecklats bland dem. Tiden efter den nazistiska förintelsepolitiken och hela den sovjetledda förföljelsen och pogromerna är alltid en del av den historia som måste nedtecknas. 

Vi vet att judehatets olika ideologiska och teologiska skikt åter formuleras, inte bara i den arabvärld som omger staten Israel utan också i hela Europa, USA och Ryssland. Antisemitismen tog aldrig någon paus, den föll bara ur fokus under en period präglad av alltför stor och ogrundad optimism. Det behöver inte bo några judar i ett land för att det ska förekomma antisemitism där.

För många år sedan samtalade jag om detta med en av Stockholms ledande, judiska intellektuella. Han sa att han var hjärtligt trött på att allt judiskt hela tiden skulle omtalas med ordet Förintelsen infogat, oavsett om det handlade om gamla östjudiska fiskrecept eller samtida israelisk politik. Jag sa att jag kunde förstå honom. Jag skulle ha uppfattat det som groteskt om jag själv skulle tvingas – av moraliska, politiska eller andra skäl – förhålla mig till en historisk katastrof i allt jag gör. 

Som skåning skulle jag inte ha svårt att finna motiv från de avgörande krigen för fyra hundra år sedan. Men jag slipper ju det. Skåne räknas med självklarhet som en del av Sverige idag. Jag behöver inte stå upp och tala om de gamla krigens offer. Om jag gör det för mycket skulle jag bara uppfattas – och omtalas – som lokalpatriot och separatist.

För världens judar är det inte lika enkelt. De historiska skuggorna går så långt tillbaka, och kulminerar i ett groteskt folkmord under andra världskrigen, att de kanske för alltid måste hållas i levande minnet. De förminskas därmed inte till att vara blott skuggor, utan också präglande och avgörande faktorer för en judisk identitet, oavsett om den definieras i religiösa, agnostiska, politiska, nationella, kulturella eller andra termer.

Jag lär återkomma. Också till detta.