"...he realized he had become a drug addict pretending to be a patient." (Lembke)
Anna Lembke: Drug dealer, MD. How doctors were duped, patients got hooked and why it´s so hard to stop (Iohns Hopkins, Baltimore)
Anna Lembke: Drug dealer, MD. How doctors were duped, patients got hooked and why it´s so hard to stop (Iohns Hopkins, Baltimore)
Anna Lembke är
medicinare, leder
Stanford Addiction Medicine Dual Diagnosis Clinic, arbetar mycket med psykiatriska och
neurologiska frågor och är assisterande professor vid Stanford University
School of Medicine.
Jag läser hennes bok av skäl jag inte just idag redovisar,
men som jag kommer att återkomma till också i bokform under 2018. Kanske här i bloggen dessförinnan.
Anna Lembke |
Hon får mig att ställa en rad frågor som är både av social
vikt och personligen angår mig. Kan sjukdom vara en identitet? Kan medicin- och
drogberoende vara det? Med en identitet som patient kan man skapa sig en
självbiografisk berättelse som rättfärdigar missbruket av det läkaren skrivit
ut. Lembke hävdar det utifrån en stor egen erfarenhet som behandlande läkare.
Hon har följt patienter under längre tidsperioder och några av dem berättar hon
om i boken.
Är läkarna inte bara medskyldiga till en kraftig överförskrivning
av narkotiska preparat, utan de facto själva industrins medbrottslingarna i denna hantering
som idag gjort miljoner människor till missbrukare?
Lembke pekar på förhållandet – relationen – mellan en
aggressiv läkemedelsindustri, en sjukvårdsordning som premierar korta besök med
hög receptförskrivning och ett befolkningssegment som gjorts beroende av allt
från opiumpreparat (smärtstillande mediciner) till narkotikaklassad psykofarmaka.
Hon hävdar således beroendets karaktär av identitet och livsberättelse. Drogen föder en självbiografi som är fiktiv men nog så verklig, och skapad för ändamålet. Å andra sidan kan väl då avgiftning vara början på ett nytt personligt narrativ. Ungefär så ser hennes resonemang ut. För var och en som intresserar sig för den knarklangande husläkaren – jag medger att det är en radikal och provocerande beskrivning – är Lembkes bok av största intresse.
Hon hävdar således beroendets karaktär av identitet och livsberättelse. Drogen föder en självbiografi som är fiktiv men nog så verklig, och skapad för ändamålet. Å andra sidan kan väl då avgiftning vara början på ett nytt personligt narrativ. Ungefär så ser hennes resonemang ut. För var och en som intresserar sig för den knarklangande husläkaren – jag medger att det är en radikal och provocerande beskrivning – är Lembkes bok av största intresse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar