 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Det värsta med nutidens skurkar är ju att de är övertygade om att de är goda.
Man ska inte tala om en dialog mellan folken, inte om vänskap mellan nationerna. Om det finns någonting sådant, så går det genom den enskilda människan. När Blaise Pascal lever vidare i en tysk, för att denne läst honom, eller när Goethe lever vidare i en fransman eller en svensk, så börjar jag tro på samförstånd, men inte på något annat sätt.
(Peter Handke, Svenska Dagbladet 2/10-2017)
Ja, nog är det en märklig tillfällighet att man just idag får läsa en större intervju med Peter Handke i en svensk morgontidning. Det jag tänkt mig som rubrik var nämligen ”Europa står inför sitt sönderfall – inte sitt sammangående”.
De kusliga scenerna från söndagens Katalonien kommer att bli ikoniska för framtiden. De piskande spanska poliserna med svartrökta hjälmvisir – ditkommenderade från andra provinser – är i mina ögon dödsmaskiner, anonyma, gömda bakom sina rustningar, som är redo att begå vilka våldshandlingar som helst, om och när de ges order om det från Madrid.
Detta är den goda maktens verkliga ansikte. Detta är ”vänskap mellan nationerna”. Katalanerna kan säkert sin historia. De vet att sådant bara är munväder. De vet att olika nationer som ingår i stater ytterst och alltid driver åt olika håll och att det finns en överordnad och en underordnad part. Katalanernas vilja till oberoende är inte något som fallit från himlen, rakt tvärtom har den konkreta, påtagliga orsaker i vardagslivet.
Titta på de svarta maskinmänniskorna när de piskar äldre kvinnor blodiga! Se hur de släpar människor i håret samtidigt som de slår med sina stålbatonger. Så ser det överordnade ut i Europa 2017.
Den ständigt berusade Ledaren för vår europeiska union kan samtidigt, bättre än någon annan, vara en symbol för det som sker. Det är en dekadens vi bevittnar. Ett sönderfall. Det monster som EU utvecklades till står i de flesta avseenden i direkt motsättning till visionerna och drömmarna. EU är inte en union av fria nationer längre. De fria nationerna är idag underordnade EU-diktaten, i stort och i smått. Hur Bryssel agerar mot Storbritannien är i sig en pinsam illustration av hur denna smutsiga hantering ser ut i praktiken; förnedringen är grundprincipen, en vägran att acceptera landet som en fri nation och som en nation vilken nu genomför resultatet av en folkomröstning. Likheterna med det våldsamma och förnedrande som nu pågår i Katalonien är i det avseendet kusligt stora.
När Brexit genomförts, när Katalonien blivit självständigt, när… ja, det är bara att försöka tänka några meter framför sig själv så inser man att det kommer mer av samma sak. Vad vill skottarna? Vad vill baskerna? Hur ska framtiden bli för Nordirland, Färöarna, Grönland? Hur ser det ut om tio år med Korsikas juridiska status? Vad var det nu Lega Nord i Italien ville? Vad med Belgiens olika nationer och språk… just så måste vi förstås fortsätta ställa frågorna.
Man ska absolut läsa Peter Handke. Men man ska, mitt i hans träffsäkra yttranden idag, också minnas att han dessvärre krupit för några av samtidens värsta. Men det är inte det jag tänker på idag. Idag tänker jag på att han träffade alldeles rätt. Det är de goda, maktens goda, som bankar skiten ur människor när de vill rösta om sin egen framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar