söndag 2 januari 2022

Landön i det förflutna - tankar om utflykter och resor

Vid Landön. Foto: Astrid Nydahl
 

I väldigt många år var Landön vårt dagliga morgonfika-mål. Året runt har vi trivts där. Men så hände det något som tog lusten ifrån oss. 

Det är trist att inte kunna växla ord - rentav samtala! - med trevliga människor som bor där ute. Ännu tristare är att en tyst och fridfull plats vid havet försvunnit för oss.

Kompromissa skulle nog inte fungera. Vi har sedan i fjol sommar valt oss en ny plats som fungerar, men förstås inte lika bra. 

När människor fortsatt att kuska runt i världen har jag betraktat turer till Bosarpasjön, Hässleholm, Korsholmen och Bromölla som perfekta. Jag sätter mig aldrig på ett svenskt tåg, därtill är riskerna för stora. Och jag betraktar fortfarande Manchester hösten 2018 som min sista utlandsresa (om det inte skulle lyckas oss att hälsa på vänner i Köpenhamn under 2022).

Det är inte alls nödvändigt att resa. Det är en postmodern myt. Det vi kallar resande i dag är ju i själva verket en form av konsumtion. Människan konsumerar resmål, städer, stränder, öar med tillhörande exotism i form av mat och dryck. 


6 kommentarer:

Steen sa...

Der ser dejligt ud ved Landön https://tinyurl.com/3jcv8t2v

Mine første cykelture i 70 erne gik til blandt andet Åhus, lidt langt fra København, men det havde den fordel at jeg kunne cykle på grusvejene, hvor der jo ikke kommer andre end de, der bor der. Ingen bilister ser de dele af Skåne.

"Därtill är riskerna för stora" ?? Er det det, jeg forestiller mig? Så slemme er danske tog ikke endnu.

Inre exil sa...

Steen, jag syftade på den skånska järnvägen och de tåg som trafikerar den. På den danska sidan har vi aldrig blivit sittande ute på banan!
Tänk att du cyklat ändå upp till Åhus.

Stefan Lundin sa...

För egen del kan jag vara utan de flesta utlandsresor. I stället uppskattas närområdet Skåne/Danmark där man fortfarande kan hitta sina smultronställen. Men det känns lite tungt att inte kunna träffa dottern med man som bor i Edmonton, Kanada. Coronans fel, förstås.

Inre exil sa...

Tack Stefan. Det vi verkligen saknar är Köpenhamn. Annars är det som du säger: närområdet!

elina sa...

Jag har velat se Världen och har även arbetat utomlands. Har rest där inga turister fanns. Har haft lyckan att vandra i flera länder, långt som kort och träffat fantastiska människor. Mitt liv vore oerhört mycket fattigare utan. Så fort covid släpper packar jag ryggsäcken och hoppas att regler och åldern inte hindrar en lång vandring till.

Köpenhamn? Ja två resor, en i arbete. I covidtider är det Sörmlandsleden utanför dörren och Norrland.

Inre exil sa...

Som du Elina har jag tänkt och handlat i hela mitt liv. Sedan slog sjukdomar till...