lördag 17 september 2016

Levande eller död: skrivandet

Nyhavn. Foto: Astrid Nydahl
Skrivandet som liv och som njutning. Allt annat – som tystnad eller vita ark – vore en orimlighet för den människa som en gång funnit vägen till texten. Ingenting gör mig verkligare, men inte heller dödligare, än de ord jag formulerar i skrift, sänder iväg som brev eller mail, gör artiklar eller essäer av, eller blir till böcker. Men den som säger att datorn tvingade fram snabb långskrift har i mitt fall alldeles fel. Jag skrev med samma frenesi på ordersedlarnas baksidor när jag som ung arbetade på färgfabriken, jag skrev på min Facit Privat så att den sjönk samman under trycket från mina fingrar, jag skrev sönder den ena elektriska skrivmaskinen efter den andra. Inte ens nätterna har hejdat mitt skrivande, alltid har jag en bunt papper och en penna bredvid sängen. Det gäller att inte låta en tanke, ett ord eller en idé gå förlorad. Varför? Därför att ingen gör mig mer levande eller mer dödlig. Så enkelt och så kusligt svårt är det.