Nyhavn. Foto: Astrid Nydahl |
Skrivandet som liv och som
njutning. Allt annat – som tystnad eller vita ark – vore en orimlighet för den
människa som en gång funnit vägen till texten. Ingenting gör mig verkligare,
men inte heller dödligare, än de ord jag formulerar i skrift, sänder iväg som
brev eller mail, gör artiklar eller essäer av, eller blir till böcker. Men den
som säger att datorn tvingade fram snabb långskrift har i mitt fall alldeles
fel. Jag skrev med samma frenesi på ordersedlarnas baksidor när jag som ung
arbetade på färgfabriken, jag skrev på min Facit Privat så att den sjönk samman
under trycket från mina fingrar, jag skrev sönder den ena elektriska
skrivmaskinen efter den andra. Inte ens nätterna har hejdat mitt skrivande,
alltid har jag en bunt papper och en penna bredvid sängen. Det gäller att inte
låta en tanke, ett ord eller en idé gå förlorad. Varför? Därför att ingen gör
mig mer levande eller mer dödlig. Så enkelt och så kusligt svårt är det.