måndag 26 september 2016

Rätten att kritisera islam...

Nyponen är svällande mogna nu. Foto: Astrid Nydahl
Idag skriver Carl Rudbeck om nödvändigheten att behandla religioner som vilka ideologier som helst:

”Påven vill, kan eller vågar inte se sambandet mellan islam och mordet på den franske prästen Jacques Hamel. Svenska biskopar ville dölja sina kors för att inte stöta sig med företrädare för åtminstone en annan religion. Det är som om religionen hade rätt att få leva i en zon dit förnuftiga argument inte äger tillträde. I Förenta Nationerna fördes länge en kampanj för att göra förtal av religion till något olagligt.

Missförstå mig inte. Rätten att hålla sig med en religiös tro och de övertygelser som följer av den är i det närmaste absolut men det är också rätten att kritisera och till och med att håna dessa övertygelser. I varje intellektuells arbetsbeskrivning ingår att behandla religioner på samma sätt som man behandlar andra heltäckande ideologier. Kristna har sedan upplysningen lärt sig att leva under sådana förhållanden.”


Vi kan konstatera att Rudbeck sätter fingret på det som är det största problemet med islams närvaro i väst, nämligen dess oförmåga till reformation och dess hundraprocentiga ovilja att leva på samma villkor som kristendomen i vår del av världen. Islam rymmer ingen frivillighet. I islam föds man med dess dogmer, man är vaccinerad redan i moderlivet. 

Vidare skriver han: 

"Det är fortfarande helt ofarligt att håna vissa religioner, speciellt varianter av kristendomen. Men ve den som använder samma kritiska redskap när islam kommer på tal. Den som analyserar islam med i andra sammanhang normala historiska och kritiska argument och ser islam som ett resultat av senantika faktorer i Västasien riskerar att utsättas i bästa fall för intellektuell mobbning, i värsta fall för hot till livet. Att ens försynt undra hur en sådan lära ska passa in i ett modernt samhälle anses som höjden av fördomsfullhet."

Det är hög tid att sluta vara rädd att bli stämplad som just fördomsfull eller islamofob. Vi måste tala klarspråk om det vi nu vet alltför väl.





Inga kommentarer: