lördag 10 september 2016

Storebrorsögat i Rumänien och erfarenheterna av det totalitära

Foto: Astrid Nydahl
Jag öppnar varje morgon en ny bok av Herta Müller (den utkommer senare i september och då ska jag recensera den här). På varje sida måste jag göra understrykningar, eftersom hon är unik i sin förmåga att beskriva livet, själva vardagen, i ett totalitärt system, där storebrorsögat alltid ser en och där förhören hos säkerhetstjänsten verkar vara lika vanliga som något annat. Bland annat skriver hon:
"Inkompetens och makt är en farlig mixtur. Bakom varje dörr i staten satt en blankpolerad nolla med partimärken på kavajslaget, guldblaffa på fingret och befallningston i käften."
Müller beskriver dem utifrån sin rumänska erfarenhet, den som styrdes av en påstådd "socialism" men som präglades av en maktberusad diktators storhetsvansinne, men hon är noga med att påpeka att de ser likadana ut i alla länder som plågats av samma diktaturtyp.
"Som om alla kläckts ur samma kadettanstalt, vare sig nu asiatisk, europeisk eller latinamerikansk."
Hela den europeiska efterkrigstiden blev ett växelspel mellan ett "väst" och ett "öst" där det senare presenterade sig som frihetens rike. I själva verket saknade det frihetens grundläggande ingredienser. Müller visar hur den rumänska författningen var en av världens mest demokratiska och frihetliga, och hur den varje stund stod i motsättningen till den verklighet människorna levde i. Att "socialismen" gick i graven samtidigt med murens fall var således helt logiskt. Hur återupprätta en sådan idé med all dokumentation av "realsocialismen" som nu finns? Förmodligen lika omöjligt som att återupprätta några av de andra 1900-talssystemen på totalitär grund. En fantasi eller en dröm? I allt väsentligt både fantasi och dröm - för de flesta människor däremot en mardröm. En mardröm som nu också måste konfrontera ett nytt totalitärt idébygge: islamismen. 

Söndagens datum - 11 september 2016 - borde skicka signaler till var och en av oss. Det är femton år sedan generalangreppet som sedan befäste islamismen som ett dagligt hot mot alla västerlänningar, oavsett plats, språk eller nationalitet. De senaste två åren har vi sett hur svallvågorna efter al-Qaida förändrats till Islamiska Statens medvetna kampanj mot enskilda platser, med död och förintelse på barer, dansställen, restauranger, busshållplatser, gallerior, badstränder, stationer, tåg och andra vardagliga platser. 11 september är än så länge mest en sorgens dag. Den måste också bli en motståndets dag, ty utan motståndet kan vi ändå glömma den som vore den bara en anteckning i den postmoderna kalendern.

Müllers bok heter Mitt fosterland var en äppelkärna och har underrubriken Ett samtal med Angelika Klammer (översättningen är gjord av Madeleine Gustafsson). Jag återkommer till den på recensionsdagen.

Inga kommentarer: