 |
| Huvudrollen som Bathsheba Everdene görs av Carey Mulligan |
Det går väl inte att komma till England och filmatisera Thomas Hardys klassiker ”Fjärran från vimlets yra” utan att snabbt göra klart att man känner till filmatiseringen från 1967, av John Schlesinger. Men därifrån till att följa den versionen slaviskt, nära nog bild för bild, som Thomas Vinterberg gör i upptakten till sin ”Far from the madding crowd” är steget långt. Man blir lite orolig…
Så skrev Dagens Nyheter om Thomas Vinterbergs nya filmatisering av Thomas Hardys Far from the Madding Crowd. Och hon fortsatte med att jämföra med John Schlesingers filmatisering från 1967:
Det är en betydligt friskare version än Schlesingers. När den skärpta och starka torpardottern Bathsheba Everdene (Mulligan) kommer in till sin friare, den strävsamma fårbonden Gabriel Oak, är all brunkräm som bortspolad av Dorsets havssalta vindar. Hon är saklig som en Austen-hjältinna, spelar inte på sin sexualitet, är inte alls retsam och flirtig som Julie Christie var.
Är det en rättvis jämförelse? Ja, absolut. Thomas Vinterberg lägger sig nära romanen och sedan Troy gjort entré i berättelsen med uniform, värja och det hela, befinner man sig i ett fast grepp. Det är helt enkelt en lysande filmatisering.Vinterberg och Mulligan fråntar henne alla drag av femme fatale och gör henne – på gott och ont – oskyldig till de tragedier som så småningom kommer att utspela sig. Bathsheba ärver en stor bondgård och får därmed en möjlighet som var nästan outforskad på Hardys tid: att inte gifta sig. Men eftersom hon dessutom är mycket vacker och eftersom det helt enkelt inte passar sig att vara ogift, får hon inte vara ifred för anbud. Förutom den hårt arbetande, fysiskt ångande Oak (Shoenaerts) är det “kapet” – den rika, distingerade grannbonden (Sheen) och Troy, en ung, bildskön och provokativ soldat (Skurrit) som svärmar runt henne. Alla trasslar in sig så i hennes öde och hon i deras att hon ändå sällan kan njuta av sin frihet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar