 |
| Foto: Astrid Nydahl |
I takt med att jag stelnar
och knäna låter som medar mot grus,
får också mitt språk tukt,
deformeras, återuppstår, förblöder.
Jag skulle kunna bygga hus
med slaggstenen som blir över.
(Ur Att dikta av Stig Sjödin)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar