Torsdag i København. Värmen möter kylan.
Snaphanen är ute med sin kamera i Kongens Have. Det är femton grader varmt. Ändå vet vi att det är årets sista fjärdedel som härskar, hösten, efteråret.
Snaphanen skriver: "Varmen
kommer tilbage og møder kulden, som om der var noget, den havde glemt. Nogle gange, er det ikke andet end lyset, der forfører en, selvom det som regel for mit vedkommende, er mennesker. Lyset her er, som i de ti minutter der går mellem man vågner, og man er rigtig vågen, og det hele er der igen skarpt og tæt på. Det anede lys."
Som alltid gör sig bilder som dessa bäst i helskärmsformat. Klicka på dem och njut den danska stadsdimman, dess anade ljus.
Torsdag i København. Värmen möter kylan. Snaphanen är ute med sin kamera i Kongens Have. Det är femton grader varmt. Ändå vet vi att det är årets sista fjärdedel som härskar, hösten, efteråret.
Snaphanen skriver: "Varmen kommer tilbage og møder kulden, som om der var noget, den havde glemt. Nogle gange, er det ikke andet end lyset, der forfører en, selvom det som regel for mit vedkommende, er mennesker. Lyset her er, som i de ti minutter der går mellem man vågner, og man er rigtig vågen, og det hele er der igen skarpt og tæt på. Det anede lys."
Som alltid gör sig bilder som dessa bäst i helskärmsformat. Klicka på dem och njut den danska stadsdimman, dess anade ljus.
4 kommentarer:
Dimma i Malmö i går morse.
Först tung och tät men precis som när man drömmer på efternatten och börjar glida över i medvetenhet så skingrade den sig sakta.
Kronprinsens svagt blåa skuldror stod ståndaktiga och byggnaderna än närmre började glöda i sina inren.
Nästan som att sovrytmens övergång till aktivitet och ansvar denna morgon illustrerades ända in på min lilla balkong med ett uppfordrande fingeravtryck.
Anonyma Hubert
Så fine billeder fra 'min' by - ligger nu som baggrund på mit skrivebord (det plejer ellers at være Astrids billeder, jeg bruger)
Jag vill inte påstå att allt har en mening, för det har det inte. Men visst kan man ändå förundra sig över hur saker och ting kan slumpa sig, även till det bättre.
Flyttade upp till Nordnorge, där jag lärde känna ett danskt par, som i sin tur lärde mig räkna på danska och att uppskatta smörrebröd (vilket inte var svårt, åtminstone inte det senaste).
Flyttade sedan till Spanien, där jag otroligt nog fick jobb på en dansk arbetsplats. Träffade en dansk pige, som nu får mitt pussel att likna något.
Danmark är mig kärt. Maten, språket, mentaliteten, Kongens by, och värmen från den kloka kvinnan.
Hubert, Hanne och Kenneth, tack för era kommentarer.
Kenneth: det du skriver kan jag instämma i, även om kvinnan min är skånska - hon delar nämligen min passion för Kongens by. Om knappt två veckor reser hon med några kollegor för att besöka synagogan.
Skicka en kommentar