Kaddafis sista timmar var som en spegelbild av hans regim under 42 år. Vem vet hur många tusen som torterats till döds, skjutits eller hängts i Kaddafis "demokratiska" Jamaharia?När jag var i Benghazi för många år sedan viskades det på universitetet att man alldeles nyligen hade hängt ett antal upproriska studenter inne på universitetsområdet. Hans folk – de som “älskade honom” – levde i ständig fruktan. Också långt hemifrån visste libyer att de kunde spåras av regimens säkerhetstjänst. Också i Malmös stora moské visste man det. Kaddafi och hans muslimska världsorganisation står ännu som ägare av moskén. Vem vet hur det kommer att gå med det ägarskapet.
Jag tror att det, vid sidan av lynchningen finns en annan aspekt.
Utrikesminister Clinton sa i onsdags att man skulle ta Kaddafi, död eller levande. Det måste ha varit klartecknet.
En rättegång – oavsett var den hölls – skulle röja så mycket obekväma fakta om diktatorns närmaste omgivning att den var otänkbar. Inte bara de som nu är höjdare i “räddningsfronten” – allt från islamister och gamla Kaddafipolitiker, till panarabiska aktivister – har mycket att dölja.
Vad hade Kaddafi kunnat berätta om Tony Blairs och Berlusconis smutsiga, libyska affärer? Vad hade han haft att berätta om de amerikanska toppolitiker som gav honom frikort om de utan motargument kunde invadera Irak?
En död despot talar inte. En död man kan inte röja obehagliga saker för de ännu levande.
Lynchningen hade högre syften. Den hade med all säkerhet beordrats uppifrån. Men massans blodtörst styrde mordmetoden.
Nu väntar vi på att både Jemens och Syriens despoter ska vandra samma väg. Det kommer de att göra, när de inte längre är nyttiga för Vita huset. Det räcker nog med ett ord från Clinton.
"Det behövs en utredning, sade talesmannen för FN:s råd för mänskliga rättigheter, Rupert Colville ."
Dagens ledare i Sydsvenskan säger det bra: "Nationella övergångsrådet NTC, med Mustafa Abdul Jalil i spetsen, måste organisera val till en folkförsamling. Det kan bli en besvärlig process i ett land präglat av klan- och stammotsättningar och regional rivalitet. Något egentligt civilsamhälle finns inte. Lägg därtill att vissa personer i eller nära NTC tidigare haft höga poster i Kaddafis styre."
Foto: A. Nydahl
5 kommentarer:
Intressant aspekt. Själv minns jag herrns besök till Paris för bara ngt âr sen, där flodturen med Bateau Mouche, bland mycket annat, tillsammans med en leende Sarkozy stack mer än en i ögonen. (Frankrike som nu menar att de haft en ytterst aktiv roll i den här sâ kallade slutfasen).
Likheterna mellan Kaddafis död och Bin Ladens död är slående. Motiven är troligtvis desamma: ingen rättegång och inga avslöjanden.
Om nu FN kräver utredning kring den enes död så bör de väl kräva en kring den andres också? Fast så lär ju aldrig ske då FN är en tandlös tiger.
Tycker nog att du är onödigt konspiratorisk, och om det förhåller sig så som du tror
måste man ju fråga sig varför Mubarak är vid liv, han bör ha väldigt mycket mer att berätta än Kaddafi...
Jag kan förstå folkets vrede. De har lidit i 42 år under denna despot, och jag tror att man endast kan sätta sig in i deras situation om man själv har levt i en diktatur. Vad hade hänt om man tagit honom levande? Vi hade sett åratal av spektakel i Haag, där han hade njutit av att spela huvudrollen. Tyvärr hade han inte samma mod som Adolf Hitler att ta sitt eget liv. Gaddafi kallade sitt folk för råttor och slutade sitt liv i ett avloppsrör. Jag tror inte ett ögonblick på teorin om att det är Hillary Clinton som givit klartecken att döda honom. Västmakterna har inte med automatik alltid skulden till världens elände.
Jag kommer att tänka på den palestinske läkaren och de bulgariska sjuksköterskorna som i många år fängslats och torterats i den s k HIV-skandalen - och minns hur denne läkare blev förnedrad av den kvinnliga libyska ordföranden i FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna. (Hur sjutton ett land som Libyen kunde inneha en sådan post!)
http://www.youtube.com/watch?v=a8UI6f8_6C0&feature=player_embedded
thomas
jag menar inte att jag inte förstår att mannen begått övergrepp utan like, och att han inte är "värd" ett straff, ja till och med att dö. människors vrede är givetvis befogad. men under vilka förhållanden får man döda någon? det som skiljer låt oss säga ett mer barbariskt samhälle från ett mer civiliserat är bland annat respekten för allas rätt till en rättegång (hur djälvliga de än är). när USA och väst slutat bry sig om sådant är man inte ett dugg bättre än dem man bekämpar.
tillkommer detta med att uppmuntra pöbelbeteende. det öppnar upp för ett visst "godtycke", milt sagt, där inte bara självklara massmördare riskerar att råka illa ut.
allt gott
einar
Skicka en kommentar