 |
| Min själ i Tantolunden. Teckning 2002 |
I dag skulle Anne-Marie Berglund ha fyllt 70 år. Saknaden är stor. Jag väljer två dikter ur hennes brev (teckningen är gjord på baksidan av ett kuvert) samt några brevutdrag:
Leva
Han som är död, vill höra mina dikter.
Hon som är död, vill se mitt runda friska ansikte.
Jag ska genast tvätta mina kläder, sopa golvet
under min säng. Jag ska hämta in kvistar, göra vår
åt oss som doftar björklöv. De som är döda
före mig vill att jag lever.
Folkslag
Mitt val? – Mellan två stolar
satt hela familjen. Och vi var ändå bara
tre personer.
Men nog så mångtaliga.
Nog så omöjliga på det stora hela, liksom
grupperade efter omöjlighetsgrad.
I ett enda rum – ett helt folkslag:
mammapappajag.
Du tvingar mig tillbaks till orden och det är nog bra. Annars går jag väl upp i tomma intet. Drickandets fälla, jag tror jag själv fastnade i den genast vid min första ölberusning, i Rimbo centralpark, några klunkar Heineken mellanöl och jag föll ner i salighet. Dessutom sinnlighet. Under lång tid var ju vinberusning också erotik. Men det lilla torkade russinet ersatte sedan den friska glänsande rosen.
(...)
Att inte förmå göra det rätta längre... det är det hemska, min skam vad gäller min pappa är så stor att jag går under av den. Låta sin närmaste tyna bort på ett hem! HAN skulle aldrig ha gjort så mot mig! Eller kanske jag förskönar. Men, den medvetna människan måste alltid bete sig bättre än den omedvetna. Vad för mening med medvetenhet annars?
Jag tror ju, det vill säga är säker, att vi alla får stå till svars för vår underlåtenhet en dag! Det skrämmer mig bortom all sans. Men ändå handlar jag inte rätt.
(...)
Att Ole Hessler gått bort smärtar mig mycket, hans vitala egensinnigt poetiska stil har alltid fängslat mig.
Sköt om dig nu, sjunk inte, vi måste leva lika länge i alla fall, jag orkar inte med fler förluster och inte du heller. Vila, sätt dig i din flotte och vila bara!" 5/11-2002
"Esbo 8/11-2002
Mina dagar här är rätt nervösa, idag gick jag ut halv ett, från tio hade jag sorterat papper, de har krävt oss på enorm skatt och så har Arne den här månaden fått betala tredubbelt på hemmet; utredningar, utredningar. Att ensam klara detta, och inte ens kunna diskutera det med någon, det kan göra mig vanmäktig. Jag vill ju kunna behålla den här lägenheten så länge som möjligt, för hur ska jag annars kunna besöka Fosterlandet och Pappan?
Stå i snålvinden och väntar på Esbobussar, den förfärliga Kuusikotibacken som man ska knata uppför , och sen tala med pappa lugnt och snällt, fast jag gillar honom verkligen, spelar ingen roll fast vi säger tio gånger samma sak. Klockan halv fem åkte jag därifrån, ner till det fula Esbo centrum igen, för att handla strumpor i billighetsaffären åt honom till Fars dag, och vin till dottern. Vinet blev, som du förstår, dyrare än strumporna." 8/11-2002
"Jag är älskad av en dement far, vilket gör mig till Drottning. Igår Fars dag traskade jag dit, bussen gick stora landsvägen så jag måste gå några kilometer, men trots knäet, trivs jag att gå här i nejden, luften är frisk,träden står högtidliga. Jag mediterar bra vid sådant landsvägsgående. Han fick nya strumpor, en tandborste och en bukett blommor i vackra färger. Han har alltid älskat blommor, plockade från tidig vår till hösten, alla sorters blomster, som mamma fick sätta i vas. Det var han som lärde mig plocka och känna igen blommorna. Hans mest vördade blomma var Nattviolen. När han fann en sådan kom han hem mäkta stolt. Liljekonvaljer älskade han också.
Ja, vi lekte 'strumpleken' som vanligt, han provar om och om igen sina strumpor. När han var liten fick han sällan eller aldrig 'köpestrumpor', det var bara grå stickade.
(...)
När jag var där på pappas avdelning såg de stackars farbröder som satt ensamma i samlingsrummet - ingen på besök - ville jag bara ge dem presenter, tala med dem också (men de är finnar, och Arne skulle bli så oerhört svartsjuk dessutom). Hur grymt! Jag tycker vi alla som är friska och lever i kärlek av något slag, borde adoptera en av dessa Ensamma! Detta borde ingå i vår utbildning, i vår uppfostran; Ta oss an en 'främling'." 11/11-2002
 |
| En av Anne-Maries dockor, här som foto i en serie om tolv |
