Islamismen, livet, världsbilden. Att gå emot "god ton"

Foto: Astrid Nydahl

"Och man håller med. Det borde man inte göra. Nej, det att inte säga emot är en dålig vana. Du vet så väl hur de flesta tänker, vad som hör till god samtalston, och du döljer dig själv och dina åsikter eftersom ditt synsätt är helt främmande för dem. Det är inte rätt. Låt dem istället möta någon som inte är överens med dem, någon som har en annan syn på livet. De gillar inte sådana. Nej. De kommer inte gärna att återkomma. Men du har kanske skakat om dem lite. Och det är också något. Kanske mer än du tror." Ur Olav H. Hauge: Dagbok 1924-1994 (Molin & Sorgenfrei, översättning av Lars Molin)

Jag umgås med tre män nu varje natt. Ingången till dem är förstås Olav H. Hauge. Och han leder mig till Emerson och Thoreau. De tre männen är allt jag behöver denna tidiga december, i tvärdraget från europeiska, amerikanska och andra tragedier. 

När jag skriver detta vet jag ännu inte om den brittiska regeringen beordrar sitt flygvapen att också agera i Syrien mot IS (men här får jag korrigera mig själv: vid 23:30-tiden såg jag på BBC att det blev ett ja, förstås, allt annat hade varit en överraskning).

Det finns små och stora tragedier. Ännu en skjutning, ja faktiskt ett massmord i San Bernardino i Kalifornien är förstås en mindre tragedi på den globala arenan men en stor för de människor som är inblandade. Dramat pågår medan jag skriver detta. 14 personer är döda och lika många har "betydande skador". FBI meddelar att man inte vet om det är en terroristattack. Skulle det visa sig vara det blir massmordet av en helt annan dignitet. Torsdagen kanske erbjuder svar, i skrivande stund finns det inga.

Men jag tänker att det barnbarn som åt middag med oss på onsdagskvällen nog kom allra närmast när han sa, att det i Syrien "finns alldeles för mycket att hålla reda på för att man ska kunna uttala sig säkert". Ändå tävlar den europeiska offentligheten om att vara så tvärsäker som möjligt. Men väldigt få talar om hur den politiska klassen i Turkiet handlar med stulen olja från Irak och Syrien. Väldigt få talar om vilken roll saudierna spelar i vapenhandeln. Ännu färre tar reda på hur den syriska tragedin började, vem som först beväpnade rebellerna och vem som styrde dem som små marionetter.

Och nästan ingen utvecklar samtalet om hur IS-mördarna i Syrien och Irak är förbundna med IS-anhängarna i de europeiska städerna, från Paris till Madrid, över London och Berlin till Stockholm och Köpenhamn. Därför gjorde det starkt intryck på mig att höra Labours Hilary Benn (the shadow foreign secretary) tala om IS som just fascister, och att det är vår plikt att slåss mot fascismen, "Labour has always stood up to them" sa han och meddelade att han kommer att rösta med regeringen, mot sitt eget parti (se exakt formulering nedan).

Jag återgår till Hauge. Det gör då ingenting om natten blir lång. Jag ska ingenstans. Och jag ska ingenting annat göra. 

(Ur The Guardians referat: We are here faced by fascists, he says. These people hold us, and our values in contempt. Fascists need to be confronted, he says. Labour has always stood up to them. We must now confront this evil, he says.)