Ukraina och Ryssland, vad är sant och vad är krigspropaganda och lögner för mediabruk?

Foto: Astrid Nydahl

I varje krig är sanningen det första offret. Naturligtvis. Därför har jag också värjt mig mot alla påståenden, anklagelser, bilder, ljudupptagningar och annat som kommit från Ukraina och Ryssland alltsedan händelserna på Majdan. Fick man tro den ryska propagandan är Ukraina nerlusat av både nazister och fascister. Och det som drabbade ryssarnas man i Kiev var en statskupp. Skulle man tro den ukrainska propagandan ser det ungefär likadant ut - fast tvärtom. Landet vill förstås ha maximalt stöd i sin strävan efter frihet och oberoende - och det är då ingenting att säga om det. Men det finns många händelser i den långa kedjan nu, händelser som fått mig att fundera på vem och vad som ligger bakom det ena eller andra. Det som hände i fackföreningarnas hus i Odessa var kanske något helt annat än vad det beskrivits som? Vilken roll spelade ryssarna? Och när de rysk-ukrainska människorna i öst förtvivlat utropar att de vill slippa Kiev - är det då inte möjligt att de faktiskt menar det? Jag har på nära håll alltsedan slutet av 1970-talet följt det kosovoalbanska folkets strävan efter frihet. De ville inte på villkors vis stanna inom Serbiens gränser. De hade också autonomi i det forna Jugoslavien. Den tog Milosevic ifrån dem och därmed triggade han ännu mer deras frihetslängtan. Jag har aldrig hört till dem som menat att det var ett folkrättsbrott att ge Republiken Kosova självständighet. Tvärtom. Vad innebär det för min syn på Ukraina-dramat? Jag har inga svar, varken propagandistiska, enfaldiga eller övertygade. Men jag följer med största oro det som sker just dessa dagar, då jag är rädd för att upptrappningen kan leda till något värre. Flera av mina läsare brukar med emfas hävda att jag har fel. Jag skriver det ändå.