Sprickor i muren eller något annat?

Franska Front National betraktas väl idag i stora delar av den svenska nationalismens organisationer och medier som ”allierad”. Jag ser nästan dagligen hyllningar eller okritiska återgivningar av partiets olika texter och manifestationer i olika bloggar på nätet (inte minst i den av Sverigedemokraterna drivna Avpixlat) och i tryckta medier.

Döm därför om min förvåning när Dispatch International – idag mer eller mindre ett med Sverigedemokraterna lierat propagandaorgan på nätet – publicerar en stor, kritisk och mycket intressant analys skriven av Nidra Poller. Här bara ett litet utdrag:

”Även om den notoriskt provocerande fadern har suttit kvar som hedersordförande för FN, hävdar hans dotter att hon har rensat partiet från obehagliga idéer och element som – enligt henne orättfärdigt – har använts för att ”demonisera” FN. Men nu när man rensat ut antisemitism, Förintelseförnekande, rasism och andra förkastliga drag, hävdar Front National att de är Västvärldens enda försvar mot islamisering, EU-tyranni, globalisering, billiga kinesiska varor, otyglad kapitalism, bankerna, den internationella oligarkin som exploaterar den hårt arbetande lilla människan … och allt möjligt annat.

Enligt en undersökning, Vol au-dessus d’un nid de fachos (En flygtur över ett fascistrede), som Frédéric Haziza publicerade tidigare i år, rör sig FN innanför ”den populistiska yttersta högern” – den som inkluderar skinhead-killen Serge Ayoub, den intellektuelle Alain Soral, den tidigare komikern Dieudonné M’Bala M’Bala, PR-gurun Frédéric Chatillon och diverse liknande personer. De är enade, men skiljer sig åt när det är fördelaktigt för dem att ta avstånd från särskilt motbjudande handlingar eller förbindelser. Men deras grundläggande åsikter är i stort sett desamma: nostalgi för Tredje Riket, Förintelseförnekande, ingrott hat mot judar och sionister, förkastande av kapitalismen och den parlamentariska demokratin.

Både historiskt och i nutid har dessa personer haft täta finansiella och ideologiska förbindelser med arabisk-muslimska makter: Jean-Marie Le Pen var vän och allierad med Saddam Hussein, och nutidens nationella socialister (vilket jag anser är en bättre beskrivning än ”den populistiska yttersta högern”) har förbindelser till de iranska och syriska regimerna samt Hizbollah och deras gelikar.”

Den fråga jag ställer mig är: innebär publiceringen av denna text att SD rimligen inte kan ingå i någon partigrupp i EU-parlamentet om de får in en kandidat där nu, en grupp där FN också skulle ingå? Innebär detta en distansering, eller är det så att Dispatchredaktörerna publicerar artikeln helt utan biavsikter? Det senare har jag svårt att tänka mig, då Lars Hedegaard är en slipad och synnerligen taktisk politisk räv, som knappast skulle göra något som ”inte gagnade saken”. Kan man alltså efter Pollers artikel vara hängiven Marine Le Pen och hennes FN och ändå agera som Sverigedemokrat? Eller måste man söka sig till just de ”nationella socialisterna”, de som i våra föräldrars barndom kallade sig nationalsocialister?