 |
| Backsippa, Landön 30 maj 2014. Foto: Astrid Nydahl |
De förgängliga ideologierna,
vindpustarna in i och ut ur det mänskliga, förgängligheten som tanke- och
idésystem, bortom det vardagliga: en struktur som andlig krycka, ett system av ord
och siffror att lägga sig ner i för den goda sömnens skull. Efter varje krig, när
dammet lagt sig, de döda begravts och det raserade förs bort och återanvänds:
tanken att det ingenting förde med sig, annat än en ännu djupare klyfta mellan
två sådana förgängliga tankesystem. En människas liv är i sig en vindpust. När
tonåren är över och vuxenlivet tar vid växer den individuella insikten om denna
förgängliga och fåfänga livsyttring: människan, från födelse till död;
högtidlig, pretentiös, egoistisk, trosviss - men sällan erkänner hon hur kort
irrblosset är, hur försvinnande liten hon själv är i den rymd som ibland
släpper ifrån sig en ljusblå meteor som skrämmer både barn och vuxna. Behöver
vi ideologier och tankesystem? Är det vårt enda sätt att våga fortsätta leva?
Metoden är tveksam, resultatet förfärande.
Jag kommer att tänka på Adam
Zagajewski som i Solidaritet och ensamhet skrev att ”det är lätt att se
skillnad på en konstnär och en fostrare: den förre talar alltid i eget namn,
den senare känner att han bakom sig har en generation, ett folk, en
samhällsklass, mänskligheten eller någon poetisk gruppering”.
3 kommentarer:
"Behöver vi ideologier och tankesystem? Är det vårt enda sätt att våga fortsätta leva?"
Jeg tænkte på det forleden med anledning af diskussionen her
http://nydahlsoccident.blogspot.dk/2014/05/hojt-tonlage-och-stark-kritik.html
Er ideologi en åndelig rollator? Hvorfor behøver så mange dem, og nogle ikke? Det er meget naturligt, at unge mennesker behøver en, men ældre skulle vel kunne klare sig uden?
mvh Steen
Förr religion, nu politiska väckelsemöten eller rockkonserter.
Behöver vi något som håller oss ihop? Tro? Ism? Idol? Tänkte på det när jag såg någon minut av Fi valvaka, som en rockkonsert med hysteriska tjejer.
Åndelig rollator är en spännande metafor men undrar om inte ideologi mer är som en blindkäpp i okänd terräng.
Och att vi bakom, som håller i tingesten är blinda.
Det hjälper ju då om vi först erkänner att vi icke vet vart vi är på väg och därför blir försiktiga med experimenterandet.
Således har jag svårt för vänstern och miljömupparna och multikulti-dårarna som är så trosvissa.
Ser ni inte vart ni är på väg att leda oss? Nej, det kan inte människan.
HUBERT
Skicka en kommentar