fredag 2 maj 2014

"Katastrofala konsekvenser" - dagens tankar om Ukraina

Den här bilden lånade jag just från Kyiv Post i avsikt att ställa en viktig fråga: Visar inte bilden att det pågår ett krig i Ukraina? Vid sidan av hundratals andra, liknande bilder, tycker jag mig se just kriget. Skjutandet, de sårade och döda. Idag rapporterar man om två nedskjutna ukrainska stridsplan. Två ukrainska soldater dödade, liksom en "rebell" (insurgent). Kan det bli värre? Ja, det är klart att det kan bli värre. Mycket värre. Enligt brittisk press varnar man nu från Moskva att dagens händelser kan få ""catastrophic consequences". Det tvivlar jag inte en sekund på.

Jag har under dessa månader av ukrainsk dramatik tänkt mycket på hur andra fullskaliga krig har börjat. Jag har bläddrat i texter om vad som skedde då Hitler ville "beskydda" tyskar i andra länder. Jag har bläddrat i mycket aktuellare texter om de olika "jugoslaviska" krigen och hur de började. Särskilt har jag noterat vad Milosevic sa vid sitt besök i Kosove Polje: "Ingen ska någonsin mer slå en serb". Det lät kanske sympatiskt men var i själva verket en krigsförklaring. Det gällde ju ytterst, som det heter på orwellska, att "beskydda serberna" oavsett var de fanns i Kroatien, Bosnien, Kosova. Liksom så många andra krigshandlingar känns de ukrainska igen. Vem ska skydda nationalstaten Ukraina mot de stridskrafter som sänds att "beskydda ryssarna"???



6 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Jag tolkar det här uttalandet från John Kerry som att det är OK för Ryssland att gå in och 'återställa ordningen' i Ukraina: "we have to make it absolutely clear to the Kremlin that NATO territory is inviolable we will defend every single inch of it". Just det, Ukraina är inte "NATO-område" som man måste försvara "vartenda tum av"! Man kan ju dra paralleller med Ungern 56 och Tjeckoslovakien 68, där västs ledare visserligen larmade å det värsta, men i själva verket var mycket nöjda med att tendenser till självständig socialism och neutralitet slogs ned. Liknande kan man ju tänka sig i östra Ukraina, där en del människor upprättar "folkrepubliker" och det börjar se ut som klasskamp mot oligarkerna. Men jag undrar om Moskva går i den fällan som det ser ut nu. Kanske senare, när läget i ett konkursat Ukraina blir ohållbart, och kanske när tyskarna struntar i USA och i stället börjar agera gemensamt med Ryssland. Jag tror fortfarande att man får lita till att ledningen i Moskva även i fortsättningen kan hantera situationen. Ledarna i väst ger inget vidare intryck i det avseendet.

Unknown sa...

http://www.retorikforlaget.se/talarstolen/kosovomyten

Anonym sa...

Thomas Nydahl! Du frågar vem som skall skydda nationalstaten Ukraina. Ingen behöver skydda nationalstaten Ukraina – allt som behövs är att dra staten Ukrainas gränser så att de innehåller den Ukrainska nationen och inga andra. Läste du aldrig The Clash of Civilizations and the Remaking of World Order av Samuel P. Huntington? Det är ju snart 20 år sedan den lämnade trycket!

Bodil Z sa...

”Most important is this: Only 11 percent of those easterners questioned approve of the entrance of Russian troops into Ukraine. Only 15 percent want their province to separate from Ukraine and join Russia. Seventy percent don’t want to join Russia. This problem of separatism was created artificially. It does not correspond to what eastern Ukrainians want. To say it does is a provocation. It’s propaganda.”

ur texten ”The Head of the Jewish Community of Ukraine Speaks Out Against Putin”

länk till texten: http://www.tabletmag.com/jewish-news-and-politics/170735/josef-zissels-yivo

Anonym sa...

#Bodil Z 2 maj 2014 17:46
Tja, Bodil Z, då finns det väl inga argument kvar mot en regional folkomröstning i frågan! Och för att spara liv – de här 11-15 procenten verkar ju vara ena fenor på att skapa bråk – så bör väl omröstningen genomföras snarast.

Magnus sa...

Att en artikel som den här, om EU:s utvidgning sedd i backspegeln, kvalar in som nyhetstext eller ens ”analys av vår kunnige medarbetare” i en av landets största tidningar är ju egentligen störtlöjligt: http://tinyurl.com/nb9heny


Det handlar i allt väsentligt om en taffligt uppsminkad ledarsidestext med låg faktatäckning och käckt substanslösa citat. Här flyger påståenden om läget 2004 och 2014 om varandra, skribenten försöker trolla med knäna i bruket av statistik (hur mycket säger det i realt värde att BNP per capita i Litauen har ökat relativt EU:s genomsnitt när det har skett mot bakgrunden av den värsta depressionen och den mesta bankdopningen i EG/EU:s historia?), urvalet av vilka länder som får ge exempel är minst sagt selektivt (är någon förvånad över påståendet att tyska företag har tjänat på euron? Men vad anser vanliga tyskar, eller ens Angela Merkel, om att Tyskland ständigt utses till det land som ska skjuta till pengar under eurobrasan?); att de flesta regeringar var mer energiska än Sverige på att skydda sig mot arbetsmarknadsinvandring när de nya länderna kom med nämns inte alls; korruptionen viftas bort som en lokal barnsjukdom, osv osv.

Självmålet i slutet när Lundin låter en kille från en tankesmedja hylla mötet mellan EU:s ”soft power” och Natos ”hard power” i skuggan av Ukraina och Jugoslvien, utan att ens snudda vid hur svårt EU har haft att hävda någon slags power utanför sin östgräns överhuvudtaget, det är ju bara pricken över i:et. En slagkraftig EU-armé eller EU-diplomati som skulle kunna driva på någonting i en kris kräver också EU-skatter och då handlar det definitivt om ett Europas Förenta Stater, en vision som haft noll folkligt stöd under de senaste tio åren. Men det kan man förstås inte läsa i Svenskan...

(Visserligen är det inte Lundin själv som yttrar sig på de mest euroforiska ställena i artikeln, men han ställer heller inte en enda motfråga och påståendena ligger helt i linje med resten av texten .- det är svårt att avläsa det som något annat än att han okritiskt kryper bakom dem han intervjuat eller läst).