tisdag 20 maj 2014

Tisdagsblandning om privat och politiskt

Foto: Astrid Nydahl
Igår fyllde mitt barnbarn Hugo nio år. Hans Alströmsyndrom fortsätter att göra livet svårt för honom. Inte bara syn- och hörselproblemen försvåras, också annat, som skoliosen som kröker hans ryggrad i sidled, gör att han har ständiga smärtor.

Det finns annat i det privata som är tungt, men jag tänker mest på det som sägs angå oss i det politiska livet, det vill säga i maktens salar, här hemma och i Bryssel. Eftersom jag bestämt mig för att avstå från att ge min röst är jag lite extra observant på hur den politiska lögnen gestaltar sig denna gång, både på de patetiska valplakaten som nu syns överallt i staden, och i de färgglada och förföriska flygblad och andra trycksaker som trängs i brevlådan.

Jag plockar lite ur en Aftonbladet-artikel:

"Stoppa det organiserade tiggeriet" säger SD.

Min kommentar: Kan politiker som väljs till EU-parlamentet göra det? Nej, det kan de inte. Vi har, sägs det, varit med och beslutat om "fri rörlighet" mellan unionens länder. Då måste väl själva fördragstexten skrivas om?

KD säger: "EU ska bekämpa organiserad brottslighet men inte röra vår äldreomsorg"

Jaha, tänker jag då och undrar om EU-parlamentet avgör hur den svenska äldreomsorgen ska se ut. Nej, det gör det inte.

AB skriver: "Vänsterpartiet vill omförhandla svenska medlemskapet och Folkpartiet vill gå med i Nato."

Och kommenterar: "Ingen av de här frågorna har något med EU-parlamentet att göra. Om man vill gå ur EU skulle man rent hypotetiskt kunna genomföra en folkomröstning i Sverige, men det har aldrig gjorts. Nato kan bara vi besluta om."

Så där kunde man fortsätta med varje parti som ställer upp i valet den 25 maj. Men det får räcka så här. Bluff och båg, bedrägeri och populism från början till slut. Alla de åtta riksdagspartierna plus det där obskyra lilla partiet som med sina initialer brukar förväxlas med Finansinspektionen och något slags junirörelse tävlar om att finna den fyndigast formulerade lögnen.

Jag röstade ja till EU-medlemskap. Jag röstade ja till euron. Jag lade en personröst i senaste EU-valet. Men det är slut med det nu. Min röst är det ingen som får. Jag ställer mig inte i dessa köer. Jag avstår från att bli valboskap åt den bedrägliga politikerklassen. Det finns bara två ord jag kan kontra med, för säkerhets skull två gånger: Nej tack. Nej tack!

Från Dagens Nyheter snappar jag upp följande:

Men vad händer med demokratin när medborgarna inte utnyttjar sin rösträtt? I det senaste valet till EU-parlamentet röstade mindre än hälften av de röstberättigade EU-medborgarna. Det hjälpte inte ens att vissa länder, som Grekland, gjorde röstningen till ett lagstadgat obligatorium. Bara varannan grek röstade i EU-valet 2009.
–Vad det gäller Europeiska unionen är det inte det låga valdeltagandet som är det största problemet med demokratin. EU-parlamentet är ju inget parlament i vanlig mening. Det bildas ingen regering på europeisk nivå som ska ha stöd i parlamentet, så som det är i de nationella parlamenten.
–Även om 100 procent av EU-medborgarna gick och röstade skulle det finnas ett demokratiskt underskott, eftersom väljarna inte har olika regeringsalternativ att ta ställning till, säger Mikael Sandberg.

Och när det gäller den mer vardagliga vakthållningen om demokratiska principer (yttrande- och tryckfrihet inte minst) tycker jag att ni ska läsa Mikael Jalvings krönika om svenska tillstånd och rättsövergrepp (i samband med den anmärkningsvärda domen mot Dan Park).