tisdag 27 maj 2014

En sommar med Montaigne, tillbaka till ron


Ett förnämligt sätt att ta sig tillbaka till vardagen är att tidigt på förmiddagen lämna hemmet och bege sig ut till Östersjökusten. Idag satt jag på Landön med kaffe och smörgås. Bakom mig följde en flock kor och kalvar med, nyfikna på allt mänskligt som kunde tänkas hända. Framför mig låg havet glittrande i en jämn och mild vågrörelse. Boken låg i mitt knä.


Astrid fick mer än gärna ta porträttbilder på djuren. De liksom utforskade henne med nyfikna blickar, de stod alldeles stilla till dess kameran slutat klicka. När hon var klar vände hela flocken och vandrade åt ett annat håll. Uppe från dungen hördes göken några gånger. Över oss svirrade svalor och dök en glada mot sin lunch i gräset.


Och jag läser i Antoine Compagnons alldeles nyutkomna En sommar med Montaigne (Atlantis, översättning av Jan Stolpe) följande om hur man tar sig tillbaka till en "rofylld tillvaro", nämligen med den antika metod han såg som förebildlig:
"... en tillvaro fylld av studier, en vitter fritid, otium studiosum, för att finna och lära känna sig själv. Likt Cicero anser Montaigne att det inte är i det offentliga livet, i världen och yrket som människan är sitt sanna jag, utan i ensamheten, meditationen och läsningen."
Så ska jag nu sträva. Och till Compagnons bok återkommer jag.

Dagens bilder är tagna av Astrid Nydahl.