måndag 26 maj 2014

300.000 tyska röster på NPD

Udo Voigt med KKK-veteranen David Duke. Foto: Wiki
Är det ett problem att 300.000 tyskar (1% av 30 miljoner röstande igår) lade sin röst på Udo Voigt och hans nationalsocialistiska (nazistiska om ni så önskar) parti Nationaldemokratische Partei Deutschlands, NPD?

Jag menar att det är ett verkligt problem, helt i paritet med alla de greker som röstade på Gyllene gryning och de ungrare som röstade på Jobbik. Vi måste, också nu, förstå att skilja på dessa växande partier och inte bunta samman dem i en enda röra med epitet som ”högerextremister”, ”fascister”, ”nazister” eller något annat.

Det är nämligen ett faktum att NPD, precis som Gyllene gryning, är klart nationalsocialistiskt. Jobbik har andra rötter, nämligen i Pilkorsrörelsen som med sådan intensitet och övertygelse slaktade ungerska judar under Andra världskriget.

NPD får också en stark symbolisk effekt med sina 300.000 röster. Det är ett tyskt parti som i sitt program talar om folkets ”lebensraum” och därför väcker gamla onda andar till liv igen. Det som Udo Voigt publicerade på valdagen fick många tyskar att känna rysningarna komma: ”Ein Kreuz von meiner Hand, für UDO, VOLK und VATERLAND”.

Det beror, menar jag, enbart på Tysklands moderna historia, som präglas så hårt av Hitlertidens folkmord och erövringspolitik. Hitler kastar förstås sin skugga över varje uttryck NPD använder i den riktningen. Det går inte att titta på andra hållet och säga att de ”bara” fick ett mandat i EU-parlamentet. De representerar en rätt så rejäl skara människor. I delstaterna Sachsen, Thüringen och Mecklenburg-Vorpommern röstade 3,6 procent respektive 3,4 procent och 3 procent på Udo Voigt och NPD. En av Voigts vänner är den amerikanske vitmakt-propagandisten David Duke som har ett förflutet i Ku Klux Klan.

Inte heller sådant kan man bortse ifrån. Summa summarum: historisk symbolik är mycket viktig i de tyska och grekiska fallen, liksom i det ungerska. Men det finns verkligen inget skäl att ta Sannfinländarna, Dansk Folkeparti, Sverigedemokraterna eller UKIP i munnen samtidigt. Gör man det har man inte förstått väsentliga och grundläggande skillnader mellan de politiska rörelser som nu gått så starkt framåt. Att det tyska fallet är symbolladdat är heller ingen ursäkt för den alltför vanliga demoniseringen av landet. Tvärtom är det ju så att Tyskland och tyskarna, mer än något annat av det katastrofala krigets angriparländer gjort och gör upp med det förflutna. Det krävs både is i magen och nykter analys nu. Alldeles särskilt mycket just nu.