onsdag 20 april 2011

Motvind

Jag tog två cykelturer under tisdagen, lurad därtill av det vackra solljuset och den klarblå himlen. Medvinden blåser alltid på fel håll här, så jag fick kämpa mig ner till Viby, där jag äntligen kunde vända och slippa den iskalla luften mot händerna. Från fälten sveper vinden fram, flaggorna i byns villakvarter piskar som vore det höst.

Fick besök av mitt barnbarn Alma-Lee. I hennes sällskap är man alltid en glad människa. Hon ville höra Villa-Lobos men jag bytte till stillsam teorbmusik. Den tyckte hon inte om, och markerade att hon hellre lyssnade till Bachianas Brasileiras när hon tecknade och målade. När hon åkte hem fick jag ett ark fullt med hjärtan i en vacker formation.

Alma-Lee har snart avverkat sitt första skolår, det som numera kallas årskurs noll och läser och skriver bra. Det är en fröjd att se och höra. I måndags var hon på besök på barncanceravdelningen vid Lunds universitetssjukhus, där hon i praktiken växte upp. Hennes bror Alfons hade en ett och ett halvt år lång kamp där. Han förlorade den kampen och Alma-Lees återbesök väckte många minnen till livs hos henne. Kanske också hos de sköterskor som berättade för henne om hur de delade vardag då.

Igår var jag inne och tog de sista leverproverna. Hoppas snart bli friskförklarad efter förgiftningen. Det är nu två veckor sedan jag låg på avdelning 123 och fick motgifter. De sex dagarna där har inte gått spårlöst förbi. De har fött många tankar i mig, om vårdkvalitet, medmänsklighet och den gnälliga svenska attityden man överallt man möter på både vårdcentraler och sjukhus.

Att nationalisterna, rusiga av sina framgångar, nu flyttar fram positionerna ytterligare en bit kan få vem som helst att misströsta. NU är vi klämda mellan de fosterländska och de Allah-ländska, samma andas barn, fanatiskt trogna en idé eller en religion. Det är inte val mellan pest och kolera, det är pest och pest för hela slanten.

Men jag ser glädjen i det allra närmaste, och inte minst i barnbarnens ögon och röster. Det är i den glädjen man kan söka skydd.

Foto: A. Nydahl, strandskogsparti utanför Åhus.

2 kommentarer:

Inkan© sa...

Bakom i all sorg så finns det en glädje. Blir så berörd av det du berättar. Det handlar om att njuta av det vi har-just nu.

Allt gott!!

Jag njuter av de ord du gav mig om mina kortdikter. Det betyder mycket.

Inre exil sa...

Tack detsamma Inkan, tack för det du skriver! Glad påsk önskar jag dig.