"Att förtiga är
början till att tiga ihjäl. Jag fortsätter att skriva för att inte höra
tigandet omkring mig." - "Total brist på vänskap är svårare att bära
än kroppslig undernäring." - "Diktare och konstnärer känner
övergivenheten." Zenta Maurina: 2 januari 1950, ur Exilens tragik.
Svenska dagböcker (översättning Helga Backhoff Malmquist).
Det Zenta Maurina säger är en konkret livskänsla för mig. Tigandet är inte ett
självändamål, det är en läkningsprocess, bortom det mediala bruset. Tigandet
fungerar som skyddsrum. På sin höjd ryms det där en cellosonat, Bachs. Och
kaffet till läsningen. Att sedan skriva sig upp ur tigandet och ut ur
skyddsrummet är en process styrd av nödvändighet och inre tvång. Att känna
övergivenheten är bara ett dammkorn av betydelse jämfört med allt det andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar