Portugal har mycket att visa upp. Skämmas för - och vara stolt över. Alla de artiklar och reportage jag gjorde från Lissabon lärde mig mycket på den punkten.
Som gammal kolonialmakt hade man skammen att dras med. Den fanns också i konsten och litteraturen.
Men ack, så mycket att vara stolt över. Fernando Pessoa steg fram postumt. Kistan med texter blev fantastiska böcker för oss efterlevande. Vem har inte läst Orons bok?
Matkulturen? Inte en enda besökare i landet har missat de fina rätterna. Jag lärde mig mycket om fisk i gränden där vi åt. Men också om lammkött.
Pessoa har jag läst så många gånger att jag förbluffas över min egen hunger. Jag läser honom nu igen. Och återvänder också hit, till Heróstrato. E a busca da imortalidade.
Och förstås till Henrik Nilssons fina Mitt hjärta är lite större än hela universum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar