Spelar fysisk smärta
någon roll för tanken och skriften? Jag har den senaste månaden haft anledning
att fundera på det. En mycket stark smärta uppenbarar sig i samma ögonblick jag
vaknar och den finns kvar hela dagen. Den
fysiska smärtan övertrumfas bara av fantasins möjliga vägar.
Den senaste veckan har jag varit en dålig läsare. Nästan varje bok blir ett
virrvarr som jag inte kommer åt. Smärtan och dess fantasier överröstar den
lästa texten, som om den inte kunde tala igenom det som hindrar den. Det är
likadant med skriften, den vill inte tränga igenom fysiska, materiella hinder
och bli förbindelsen mellan tanke och text. Jag står mitt i en storm av mycket
påtagliga besvär och låter mig inte hejdas. Ändå är det som om både min röst,
min läsning och det jag skriver förminskades av smärtan.
Åldrandet kommer jag inte undan. Är det åldrandet som är så smärtsamt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar