Det finns inget bättre
än att återvända till de böcker som översattes och utgavs på
1970- och 1980-talen. Jag tänker på en särskild kategori böcker, nämligen de
som skrevs och utgavs öster om gränsen mellan vårt Europa och det som ockuperades
och styrdes från Moskva. Här finner jag ofta den riktigt angelägna
litteraturen, både i det som fick lov att ges ut, och det som spreds
underjordiskt i maskinskrivna kopior. En bok som verkligen utgavs i DDR, 1982,
är Christoph Heins
Den främmande vännen (utkom i Norstedts förnämliga Panter-serie 1983, i
översättning avUlrika Wallenström). Det var en tid då förlagen kunde kosta på
sig att introducera viktiga europeiska författarskap, inte minst de
tyskspråkiga, som nu försummas grovt.
Heins bok är mycket svår att skriva om. Den saknar varje form av sensation. Den
saknar rentav något som helst som avviker från den vardagliga livet. Hans
förmåga att lyfta det livet så att det får ett slags poetisk skönhet är kanske
det märkvärdigaste av allt. Romanens huvudperson är en kvinna i 40-årsåldern,
läkare till yrket. Två personer är ständigt närvarande i hennes liv,
sjuksköterskan Karla och en man som heter Henry. Han är en vän och älskare, men
gift och bosatt på annan ort.
Hein skriver fram bilden av ett liv som varken är lyckligt eller tragisk. Man
skulle kunna kalla läkarens liv för en jämn ström av vardagar med rutiner, utan
höjdpunkter eller dramatik. Dramatiken i romanen består av att vi redan från
början vet att Henry har avlidit. Först mot slutet får vi veta hur och varför.
Det är något märkvärdigt trolskt med den här boken. Jag kan inte sätta fingret
på det. Men jag kan konstatera att jag trivs väldigt bra i Heins och hans
karaktärers sällskap. Bara vid ett enda tillfälle visar sig DDR-diktaturen i
politiska termer. Allt övrigt är subtilt, finstilt, och man får lov att vara
uppmärksam på de små koder som styr deras liv, både på sjukhuset där de arbetar
och i privatlivet (läkaren bor i en hyreslägenhet, dit det inte är ovanligt att
andra hyresgäster kommer för att få någon åtråvärd medicin eller annan hjälp av
läkaren).
Så som Hein berättar föreställer jag mig att våra liv ser ut. De lunkar på. De
har sina höjdpunkter och sina sorgeämnen. Och plötsligt en dag är de slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar