söndag 1 januari 2023

Banaliteter, cynism och första dagen 2023

Foto: Astrid Nydahl
 

Det finns bara ett nyårslöfte värt namnet: att aldrig lova något man inte kan hålla.

Så börjar jag livet 1 januari 2023 klockan 00.00.

På avstånd har jag noterat vad som roar samtidsmänniskan. Hennes fyrverkerier - symboliserande väldiga belopp - har synts på himlen. Drinkarna dracks ur, champagnen likaså.

Vad finns kvar av den yran i dag och veckan framåt? Möjligen ett tomt bankkonto. Och en kyl där maten börjat mögla.

De som flytt sina födelseländer har åkt hem för att fira med familjen. Från Kabul i öst till olika nordafrikanska destinationer går flygen tillbaka till Sverige i sinom tid. 

2023 blir vad 2022 var: en cynisk tid då ett överfallskrig rasar i Ukraina, en tid då den europeiska enigheten uppvisade allvarliga sprickor. Tydligast i Budapest men också i Paris. Berlin hukar i tyrannens skugga.

Skulle jag säga något så banalt som gott nytt år? Å nej, det får bli en önskan om ett uthärdligt år, då vi inte glömmer Putins offer.