Tja, har man så där fyra eller fem miljoner över så kan man bjuda på Ulysses, en upplaga om hundra ex signerad av Joyce själv, utgåvan från 1922 från Sylvia Beach. Annonsen hittade jag i veckans TLS. Klicka på den så kan du läsa informationen om boken.*
Jag har läst den här annonsen ett flertal gånger sedan TLS kom med posten igår. En tanke slog mig: detta måste väl vara ett utslag av den våldsamt överdrivna fetischism som härskar i bokens värld? Blir Ulysses mer värd med en namnteckning? Boken tycks befinna sig mellan två poler: den ena utgörs av livsmedelsjättens lastpall där den senaste deckaren staplas i tusental, och den andra av det som kallas "smalt" och som i sin exklusivitet ska skattas så högt att det blir ett privilegium för mångmiljonären. Vad gör en köpare av detta verk? Ställer det i en glasmonter i vardagsrummet? Låser in det i ett bankvalv? Till vilken nytta - och glädje - köps det?
1 kommentar:
Sammenlign det med at have en original Picasso og en velgjort efterligning eller kopi. Nydelsen ved selve billedet bliver i princippet ikke mindre i kopien, men originalen har en eller anden tiltrækningskraft, der ikke hidrører fra selve indholdet.
Fetichisme? Ved ikke rigtig ..
Jeg bliver nok nødt til at holde mig til mine kopier (af Ulysses og andre) - men kan jo se frem til nyoversættelsen af Ulysses til dansk i 2016 ved Karsten Sand Iversen (forfatteren til Skyggebiblioteket).
Skicka en kommentar