Vi diskuterar ofta och mycket frågan om Israel. Så illa som det är nu har det förmodligen inte varit sedan oktoberkriget 1973 (initierat av Egypten och Syrien). Ingen av de andra krigen och de två intifadorna har haft samma långsiktigt sönderslitande effekt som detta bombkrig, som förstört så stora delar av Gaza och drivit så många palestinier ut i hemlöshet och förtvivlan, och splittrat hela familjer och generationer israeler.
Jag saknar varken konkret eller detaljerad kunskap om vad som hänt sedan Hamas-massakern på kibbutzerna i söder, eller de omfattande anti-israeliska våldsutbrotten i landets östra delar gränsande till Västbanken/ Palestina eller norra Israel där Libanon förvandlats till Gudsparti-territorium och därmed ramp för iranska missiler.
Viktiga delar av Israel har evakuerats för mycket lång tid.
Med så många viktiga frontavsnitt under angrepp befinner sig Israel förstås i en mörk situation. Så länge Hamas bara "släpper" döda människor ur gisslan är det inte svårt att förstå att fullt krig råder.
Men det måste komma en dag då detta slutar. Hur högt blir priset för freden? Vad förloras av Israel? Det som förloras av Gaza är redan synligt. Vad kommer att ske vid de östra och norra gränsavsnitten? Ingen förnuftig eller bildad människa kan på några villkor känna optimism. Att en annan israelisk regering måste till ter sig kanske självklart. Men det är en sak för israelerna, inte för en utländskt betraktare.
Ett gripande reportage från norra Israel fanns i DN på söndagen: https://www.dn.se/.../medan-kriget-fortsatter-i-gaza.../
"Friheten som hon vann är nu i riskzonen.
Liksom de flesta andra i norra Israel tycker inte Alona Hutter att någon verkar förstå det.
– Israel är ett väldigt litet land, men dess delar är helt frånkopplade från varandra. Det är något som har skapat ett stort hål inuti oss alla och därför är vi i den här situationen, säger hon."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar