Låt
mig sitta där idag, vid den vackra dammen på Gustav! Det var en av mina
favoritplatser. Där satt man med kompisarna som ung. Där fattade man
både små och drastiska beslut.
Där
satt jag när farfar Hans kom marscherande i täten med Frälsningsarmén
från Första kårens huvudkvarter på Engelbrektsgatan, och han vände bort
eller upp blicken för att inte låtsas om sin sonson Thomas.
Gustav - bara så, inte Gustav Adolfs torg - var namnet och det sitter i ryggmärgen.
Får jag sitta där idag och vila mig efter gårdagens slitsamma timmar på sjukhuset så kanske jag uthärdar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar