Simon Hall: Tio dagar i Harlem. Fidel Castro och hur det storpolitiska sextiotalet tar sin början.
(Daidalos, översättning av Linus Kollberg)
Det är ovanligt att man läser en bok om storpolitikens spel och samtidigt lockas både till leenden och skratt. Men Simon Hall har just den frihetliga attityden i sin bok om Fidel Castros besök i Harlem. Det var nu inget vanligt besök utan tvärtom ett som hade storpolitisk bakgrund och som avtecknades i den större politiska konflikten mellan Sovjetunionen och USA.
Chrustjev kommer resande till New York över havet i båt. Han blir tämligen genast en fidelista! Vi befinner oss i det konfliktfyllda sextiotalets omedelbara begynnelse. Inget har ännu skett som kan leda till krig, men den nya sovjetledaren vill gärna markera när han uttrycker sin beundran för Castro. Det kalla kriget råder och ingen, ens i FN och New York kan veta vad som väntar, trots ökade spänningar under våren 1960.
Runt hörnet väntar sedan Kuba-krisen, som än i dag är en viktig referenspunkt.
Castro anländer till New York för att i FN konfrontera USA-imperialismen på dess hemmaplan. Hösten 1960 ska FN hålla generalförsamlingens femtonde session och en rad statschefer är på plats. USA leds av president Eisenhower, hjälte från andra världskriget. Chrustjev kommer istället med båt, Baltika, eftersom han är rädd att en flygresa skulle sluta med att planet störtat (eller skjutits ner). Avkoloniseringen i världen pågår.
Chrustjev möts av demonstranter. Det gör också Castro. Men den senare möts i Harlem av idel beundrare, dit han med sin delegation flyttat till ett nedgånget hotell vid namn Hotel Theresa, som en markering mot rikemansbeteenden på huvudhotellet för de utländska gästerna, hotell Shelburne där kubanerna behandlats illa och nedlåtande.
På Hotel Theresa förvandlades Castros rum och särskilt hans säng till mötesplats för politiska aktivister, intellektuella och utländska gäster. Tusentals människor trängdes utanför för att få se honom, den redan mytomspunna kubanen. Stadens afro-amerikaner har fått sin självklara, om än tillfälliga, mötespunkt här.
Simon Hall skildrar med detaljrikedom skeendet i Harlem parallellt med de globala processerna, och med det unika bildmaterial boken innehåller levandegör han också tidens allianser och relationer. Det finns en stark bild av Castro tillsammans med Nasser, tagen utanför Hotel Theresa. Med sin självsäkra utstrålning markerar här Castro den nya tidens betydelse. Ord som alliansfrihet skulle snart överskugga stormakternas tidigare monopol. Vid sidan av Castro skulle världen lära känna sådan som Tito, Gandhi, Nyerere och Sukarno.
Hall avslutar sin berättelse med en rad som sammanfattar bra: ”På så vis satte dessa tio dagar tonen för sextiotalet och förändrade världen.” Hans bok lär oss något väsentligt om en tid då många ledare i tredje världen sågs som rebelliska förebilder.
Att Castro och hans regim skulle göra Kuba till en nepotistisk fängelsenation och ett land utan några egentliga medborgerliga friheter skulle senare stå klart. Alliansen med Sovjetunionen ställde till med stor skada. Resten av Castros liv – han avled 2016 - skulle mer eller mindre präglas av denna olycka.
