 |
| Skärmdump |
Mats Björkenfeldt i Alliansfriheten.se resonerar utifrån en tidskriftsläsning:
I Dissent Magazine sommaren 2022 finns en intressant debatt om realism. Den inleddes av historiken Matthew Specter, UC Berkeley, som döpt sin artikel till ”Realism’s Imperial Origins”. Och debatten följdes upp av Anatol Lieven, “a senior fellow of the Quincy Institute for Responsible Statecraft”, vars artikel har rubriken “The Ethics of Realism.
Det är en riktigt läskig text som (ännu en gång) företräder appeasement-politiken i vår tid. Läs:
Ett realistiskt förhållningssätt till kriget idag borde dikteras av ett sökande efter en fredsuppgörelse som skulle skydda ukrainsk suveränitet och dess förmåga att röra sig mot väst, samtidigt som det ger Ryssland tillräckligt territoriellt för att tillåta Putin att göra anspråk på seger och avsluta kriget (och citerar Lievens vidriga slutsats):
”Ukrainas fortsatta försök att återerövra de områden som Ryssland har innehaft sedan 2014 innebär ett oändligt krig, med endast mycket begränsade chanser att lyckas; trots USA:s ovilja att kämpa för Ukraina finns allvarliga risker för att det eskalerar till en internationell konflikt, med potentiellt katastrofala resultat för Ukraina, USA och mänskligheten som helhet.”
Skulle vi - resten av Europa - acceptera denna amerikanskt formulerade appeasement-linje, saluförd av svenska papegojor, skulle inte Putin nöja sig utan istället tacka för hjälpen och gå vidare till nästa nation att erövra (förmodligen i Baltikum eller Moldavien, till att börja med).
Man borde inte läsa appeasement-tänkare, det tar på hjärtat och höjer blodtrycket.
