Svenskarnas Parti, valet och medierna. De försumbara spektakelmakarna

"Samlas under fanorna!" Partiflagga för SvP

Minns ni veckorna före valet, hur det hojtades om Svenskarnas Parti? Vid de patetiska möten som partiet höll på en handfull orter talade partiledaren inför en skara medföljande sympatisörer. Vad som sades är det få eller ingen som vet. Överallt var det motdemonstrationer och en hel del våldsamheter, inte minst i Malmö.

Nu sitter jag och läser under rubriken Slutlig rösträkning hos Val.se och ser att partiet i landet totalt fick 2.632 röster i riksdagsvalet. De kommunala rösterna var försvinnande få och på orter där partiet haft ett visst stöd halverades antalet röster, som till exempel i Emmaboda, där man fick 26 röster (att jämföras med 64 röster 2010).

Nå, varför allt väsen kring partiet? Jag skulle vilja säga ett par saker:

1/ Mediaspektaklet. Svenskarnas Parti, som har sina rötter i Nationalsocialistisk Front, och som i sitt partiprogram hyllar det genetiskt rena, passar mycket bra in i den massmediala strategi som styr vårt land. "Riktiga nazister" - rena mumman för godhjärtade människor som vill ut och kasta sten.

2/ Motsatsen: tystnad. Hade man tigit inför partiets små möten (1 talare + sex medföljande publikstatister) hade ingen utanför nätet ens känt till dem. Hälsan hade tigit still. Medierna bevakar inte Hälsopartiet, Djurägarpartiet eller Vägvalets aktiviteter, så varför göra det med SvP?

3/ Besvikna Sverigedemokrater. Det spekulerades om att tidigare "hårdföra" nationalister som lämnat Sverigedemokraterna i protest mot Åkessons pragmatism skulle ansluta sig till SvP och därmed skulle partiet få ett rejält genomslag i politiken. Den effekten uteblev helt. Och den gav istället en effekt på andra hållet; den absoluta självutplåningen och/eller underjordiska verksamheten med uppbyggliga konspirationscirklar väntar. Ökenröster som N-E Hennix, Jan Milld, Dr. Thomas Jackson och andra lär inte få något gehör för sin "militanta" anslutning till SvP. Jackson som på senare år både hunnit ansluta sig till och gå ur SvP meddelade att han tänkte rösta på dem i en artikel alldeles för valet.

4/ Slutsatsen: svensk nazism är det väldigt få som vill ha. Inte ens i en putsad och polerad version av Sjöbo-snitt (partiledaren Stefan Jacobsson är bosatt där). Avslutningsvis vill jag bjuda er på partiets egen valanalys. Det är en lång text som avslutas med dessa bombastiska ord i urval (vilka får mig att åter tänka på det jag skrev inledningsvis om försumbarhet och helt onödiga mediala spektakel):

"Samlas under fanorna! Uppmuntra varandra och förbered er på det kommande slaget, för kriget är inte slut än! (...) Svenskarnas parti är det nationalistiska parti som har lyckats ena den äkta nationalistiska oppositionen under samma fana genom ett inkluderande debattklimat med högt i tak, med en partiledare vars kompetens och lämplighet är oantastlig, vars aktivister kämpar oavbrutet, som har goda etablerade internationella kontakter och samarbeten, som har en imponerande organisation och som tidigare vunnit varje strid och uppnått varje mål och i detta val flyttat fram sina positioner kraftigt. Nu måste vi på allvar rikta in oss på att visa Sveriges nationalister som ännu inte anslutit sig varför ödeskampen för svenskarna står hos SvP. Så sörj det förlorade slaget och höj sedan blicken igen, samlas under fanorna och förbered er på kanske den svåraste kampen hittills, för fienden är på väg."

Är det inte så det alltid låtit i sekter? Jag minns mina egna ungdomsår i dåvarande kfml(r) mellan 1972 och 1974 - nuvarande Kommunistiska Partiet -  då vi alla var övertygade om att den socialistiska revolutionen skulle komma inom några månader. Eller som nazisterna skriver: "Kriget är inte slut än!", "Samlas under fanorna!" - det är alltid så man ska samlas, oavsett om fanorna är röda, gröna eller svarta. Det är en erfarenhet som förskräcker.