![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtYBIUuaUqKdsoecGRdtiqPznisEZdMoYettO0U6FzSrDxZE_2PnxjE5oGNuUvrw27M5gIGp0xxRgeVKXHIYyBOy9F7qGQXvq_EwYhugztNtzBMAdRnf3WEQca5mH_VtLWOhtI2eTy5EaO/s400/060625-hemma-_163367931.jpg)
Johannes Edfelt
VID RÖTTERNA
De ting vi känt med barnets händer,
de glänste en gång makalöst:
de gula lejongapens tänder,
källvattnet som vi sakta öst -
Björknäverns vithet, gräsets klarhet,
skymningens flor, en barndomsfest
- urtextens helgd och underbarhet
stryks ut ur själens palimpsest!
Vid rötterna, i nattens drömmar,
hör mannen blott, en kvarn mal stoft!
- Vad är du, Tid som strömmar, strömmar?
Vad är du, Ting som strött din doft?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar