fredag 20 januari 2012

God helg till er alla.

Den gångna veckan har min blogg slagit nya besöksrekord. Med rekord menar jag det helt vardagliga. I september 2010 hade jag över tusentalet läsare nästan varje dag, men så var det också riksdagsval, och jag har insett att det finns människor som tycker att de är viktiga. Kanske gör de rentav det också nästa gång?

Idag tar min näst yngsta dotter sin lärarexamen. Helt frivilligt ska hon arbeta i den svenska skolan. Nåväl, det blir en fin fest i kväll, som jag ska besöka helt kort.

Idag är dessutom allt som har med cellgifter och annan behandling klart, och när proverna inkommer på tisdag vet jag om mina värden är bra nog för att komma igång. Det brukar de vara.

Dessutom lyser solen över Skåne. Högst ovanligt denna regnvinter men mycket välkommet. Ett milt gult sken lyser på björkstammarna och
gårdsplanen.

Jag är inne i Christopher Hitchens självbiografiska Hitch 22 nu, och inte minst hans minnen från Portugal och Polen är gripande. Jag lär återkomma till hans bok längre fram.

Imorgon kanske det blir kusten igen. Eller så sätter jag mig var som helst och bara glor på landskapet, nu när benen inte bär mig. Smärtan och den groteska svullnaden i knäna lär gå bort i ett tidigt skede av behandlingen. Men till dess får jag sitta ner eller bara röra mig korta sträckor.

Som alltid när det är helg försöker jag träda in i denna stämning (idag är det Carminho som förmedlar den):



Foto: A. Nydahl

3 kommentarer:

JohannaV sa...

Hur någon frivilligt kan åta sig ett lärarjobb i en svensk skola övergår min horisont men jag är glad och tacksam över att sådana som din dotter tar på sig bördan. ;-)

Vi får hålla tummarna att cellgifterna är över för den här gången. Låter mkt jobbigt.

Jag hoppas vi får en trevlig helg här nere i Skåne med klart väder och vintersol.

Malou sa...

Grattis till din dotter och grattis Sverige!
Som liten ville min dotter bli brandman, senare sopåkare.. och min kommentar var: bli vad du vill, men inte lärare.
Då blir du livegen.
Fram till 90-talet var det ännu ett underbart yrke, sedan började folk se fram emot pensionen.

Inre exil sa...

Stort tack till er båda.