I en vid cirkel runt Vibys åkrar och fält löper Fågelängsvägen. Den är så smal att den är svår att kalla väg. På andra sidan, dold bakom en rejäl träddunge, finns Hammarsjön (och allt det som kallas Vattenriket). När jag cyklade där i eftermiddag fick jag se att en av bönderna var ute och slog hö. Vid sidan av hans traktor med bullrande tröska i släp gick en av storkarna.
Jag stannade vid sidan av fältet, storken brydde sig inte det minsta om mig, så jag lyckades ta en serie bilder på den, innan den raskt försvann tillsammans med bonden. En stork i väntan på mat är en koncentrerad och upptagen varelse. Jag hade turen att få se den på nära håll. (Och här kan du läsa mer om storkprojektet och Vattenriket).PS: Om du förstorar den översta bilden kan du se den monsterstad i miniatyr som sedan två år tillbaka uppförs i närheten av sjön, Hammarslund. Där bygger man moderna villor med hjälp av plast, frigolit och gipsskivor, de kostar upp emot tre miljoner. Ingen säger till de lyckliga unga paren som köper husen att de kanske redan om två-tre år möglar sönder inifrån. Sådana områden, inte minst i Lund med omgivning, har tvingat människor att lämna de nyköpta husen medan Skanska och andra ohederliga byggföretag hjälpligt renoverar dem. Bygga hus kunde man en gång i tiden. Kanske kan man fortfarande - om man vill. Men det jag ser växa fram i Hammarslund ger mig mycket mörka tankar om profitekonomins kortsiktighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar