Jag tror att man lätt hittar många reseskildringar som denna, djupt personliga, fulla av infall och betraktelser av tiden då de skrevs och just därför lärorika. Många av den tidens författare skrev just sådana texter. De hade tidningar och tidskrifter som ville trycka dem. Idag ska man förmodligen vara en mediakåt eller av andra skäl uppburen författare för att ens komma ifråga för helgbilagorna, de hyllade, de krämiga, de blänkande. Från huvudstaden ner till minsta småstad håller sig tidningarna idag med sådana bilagor som anses främja “nöje och kultur”. Det tror jag inte ett ögonblick på. Det som främjas är gapskrattet, viljan att lägga pengar på popmusik eller amerikansk dussinkultur. Kulturen sitter där som en krumelur på slutet, kanske för att döva samveten. Det handlar möjligen om några år, sedan är den borta och vi kan i den svenska (europeiska, globala) offentligheten vara så nöjda med nöjena. Vad behöver en människa mer än att ha roligt? Eyvind Johnson och de flesta av hans generationskamrater hade kunnat ge bra svar på en sådan fråga. Tills vidare följer vi med honom på resan till alpbyarna och familjelivet en bit bort från Rotebro.
Existens. Samhälle. Läsning. "Det som förgör Europa är fegheten, den moraliska fegheten, oförmågan att försvara sig, samt den uppenbara moraliska dypöl som kontinenten inte förmått ta sig ur alltsedan Auschwitz." Imre Kertész i Den sista tillflykten (översatt av Ervin Rosenberg)
torsdag 16 juni 2011
Med Johnson i alperna.
Jag tror att man lätt hittar många reseskildringar som denna, djupt personliga, fulla av infall och betraktelser av tiden då de skrevs och just därför lärorika. Många av den tidens författare skrev just sådana texter. De hade tidningar och tidskrifter som ville trycka dem. Idag ska man förmodligen vara en mediakåt eller av andra skäl uppburen författare för att ens komma ifråga för helgbilagorna, de hyllade, de krämiga, de blänkande. Från huvudstaden ner till minsta småstad håller sig tidningarna idag med sådana bilagor som anses främja “nöje och kultur”. Det tror jag inte ett ögonblick på. Det som främjas är gapskrattet, viljan att lägga pengar på popmusik eller amerikansk dussinkultur. Kulturen sitter där som en krumelur på slutet, kanske för att döva samveten. Det handlar möjligen om några år, sedan är den borta och vi kan i den svenska (europeiska, globala) offentligheten vara så nöjda med nöjena. Vad behöver en människa mer än att ha roligt? Eyvind Johnson och de flesta av hans generationskamrater hade kunnat ge bra svar på en sådan fråga. Tills vidare följer vi med honom på resan till alpbyarna och familjelivet en bit bort från Rotebro.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Thomas, eftersom du gärna läser resedagböcker men envisas med att inte komma hit och bläddra i mitt examplar tycker jag att du ska köpa den här boken
http://www.bokborsen.se/Beskow+Bo-bok-till-salu-17466111_1.htm
Den är helt fenomenal. Jag kan mycket väl föreställa mig de scener han beskriver.
Tack för tipset, låter mycket intressant!
Thomas,
Det var fint av dig att du berättade om Johnsons dagbok från Schweiz.
Och visst har du rätt i det du säger om de allt mer intetsägande och flamsiga helgbilagorna. Reflektion, eftertanke och essäer får inte längre plats i "kultur"bilagorna. Knappt heller bland de böcker bokförlagen ger ut. Förmodligen "säljer de inte". Vilket tycks vara måttet på allt nuförtiden. Men en vara som inte tillhandahålles eller marknadsförs kan inte heller efterfrågas. Om vi nu ska begränsa oss till att prata marknadsspråk...
Tänk att det faktiskt fanns en tid då vi i Sverige hade intellektuella som på ett naturligt sätt fanns med i tidskrifter och på kultursidor.
Tack och lov går det fortfarande att få tag på pärlor som Eyvind Johnsons, Alf Ahlbergs, Hans Larssons och Natanael Beskows böcker. Och Sten Selanders och Harry Martinsons för den delen.
Blev sååå nyfiken över vad det var för bok som annannan tipsade dig om, Thomas. Annonsen är bortplockad. Kanske köpte du den!
Men den litteratur du tar upp brukar ju även intressera mig, så även jag tar tacksamt emot tipset.
Frederick, boken hon rekommenderade och som jag köpte, var en äldre svensk Portugalskildring. Jag tycker mycket om att läsa sådana.
Skicka en kommentar