fredag 18 mars 2011

One more cup of coffee for the road

Att känna igen sig själv, sitt liv eller sin situation är en självklarhet i mötet med dikten. Också i den lyrik som tonsätts – kanske inte minst i den – fungerar denna spegelbild. När Bob Dylans lyrik drabbar mig gör den ofta det just för att jag befinner mig inne i texten, ser den inifrån, erfar den på min hud, i min mage och i mitt hjärta. Jag satt torsdag kväll med de alltmer fasansfulla helvetesbilderna från Japan och funderade. Varvade dem med skräcken för vad det innebär om Benghazi nu faller i slaktarens händer.

Apokalyptiskt präglad var jag redan innan. Här blev nu bilderna konkreta och en fras kom upp, jag ältade den om och om igen. Innan jag flyr vill jag ha ännu en kopp kaffe. Och där var han, Bob Dylan, igen, i en sång som är mycket gammal, och när Roger McGuinn sjunger den finns jag där, inte minst i versen nedan, där jag är fadern, han som lever utanför lagen och därför lärt sig hur viktig ärligheten är:

”One more cup of coffee for the road/ One more cup of coffee 'fore I go./ To the valley below./ Your daddy he's an outlaw/ And a wanderer by trade/ He'll teach you how to pick and choose/ And how to throw the blade/ He oversees his kingdom/ So no stranger does intrude/ His voice it trembles as he calls out/ For another plate of food.”


Detta har ingenting att göra med hybris. Snarare skulle jag beskriva det som ett slags identifikation som är viktig varje dag. Att stå rakt upp och ner mitt i en litterär skapelse. Andas djupt, se sig omkring, vara där. Att vara laglös är att vara fri. Laglösheten förstås i samtiden som brottslighet. Men nej, det är snarare en uppfordrande inställning: att varje dag leva så som jag önskar att livet borde levas. I anspråkslösheten, mildheten, tystnaden vända sig emot varje form av postmodern konsumism och varuproduktionshets. Jag vägrar lyda den lag som vill göra mig till löneslav, köpenskapsslav, undersåte och inställsam lika-tyckare. Hellre reser jag utan kaffe och mat, än bugar underdånigt för att få något. Vägen är lång. Livet är kort.