fredag 11 mars 2011

Nuets brand. I skuggan av den japanska katastrofen. Med Camus, som alltid.

Jag vet att läsare har blivit illa berörda av det jag skrev i min förra bloggpost. Eller ledsna.

Skulle göra något åt det under dagen, men istället blev jag sittande vid BBC:s sändningar om katastrofen i Japan. Jag har dessutom en japansk vän som idag är utom sig av oro. Det senaste jag hörde nu ikväll är att amerikansk militär är på väg för att försöka kyla den kärnreaktor som annars riskerar att bli ännu en härdsmälta.

Nå, jag tog fram Camus igen. Och där hittade jag orden som kanske kan mildra det jag skrev föregående natt:

"Att brinna är för mig att vila. Det är inte bara glädjen som brinner i mig, utan också det oupphörliga arbetet, det oupphörliga äktenskapet eller det oupphörliga begäret."

Camus talar ju om våra vardagliga liv. De får symboliseras av arbetet, äktenskapet eller begäret. Man kunde lika gärna säga att det som brinner är läsande, skrivande, längtan (saudade), kärlek, åtrå och dröm.

Nå, bilden togs i Helsingfors i veckan av Ulrika W. Nu vill vi se isarna smälta och värmen också bli en del av naturen runt oss. Utan härdsmältor. I nuets brand vilar jag.

3 kommentarer:

Frederick sa...

Thomas, jag förstår inte. Vad är det läsare har blivit illa berörda av i din förra bloggpost? Jag har läst igenom den, men kan inte se att den innehåller något som skulle kunna orsaka en så stark reaktion. Vad åsyftas?

Inre exil sa...

Det som åsyftas är mitt instämmande i Camus ord om kärleken - dess omöjlighet.

Frederick sa...

OK, då vet jag. Även om jag inte förstår varför man skulle bli illa berörd... men om tycke och smak osv.